Alien: Monstret som vägrar dö

”Det är något sexuellt över en ”aliens” kropp”

Bioaktuella ”Alien: Romulus” är den femtielfte filmen med den utomjordiska ”xenomorphen”.

H R Gigers monster har fortsatt att fascinera sedan första ”Alien” (1979).

Varför går det aldrig att ta död på?

– Den är på toppen av näringskedjan och kommer att använda sina instinkter för att behålla den positionen. Den är inte ond eller känslosam, den bara är, säger skribenten Gabrielle de Bourg som föreläser om populärkultur.

Hon menar att första ”Alien” har influerat nästan all science fiction-skräck sedan dess.

Knegare i rymden skickas på ett räddningsuppdrag men blir ”gravida” med en utomjordisk parasit som exploderar ur bröstkorgen på sitt värddjur. Få skapelser har fångat rädslan för det okända som den ikoniska xenomorphen. Vävd utifrån konstnären H R Gigers mardrömmar (han vann en Oscar för sin design 1980) liknar monstret i vuxen form en okokt kräfta, med ett enormt falliskt huvud utan ögon, vassa tentakler och frätande syra som blod.

– Det är något sexuellt över en ”aliens” kropp. Den är både muskulös och ståtlig. Om man tittar på andra monster är de ofta äckliga och kutryggiga. Xenomorphen är verkligen ett konstverk och det biomekaniska gör det extra spännande, säger Gabrielle de Bourg.

helskärm

Freudiansk skräck

”Alien” hämtade inspiration från skräckförfattaren H P Lovecraft. Både xenomorphens likgiltighet inför mänskligt liv och att den är uråldrig i likhet med varelserna som upptäcks av geologer i Lovecrafts kortroman ”Vansinnets berg” (1936).

Tytti Soila är professor i filmvetenskap vid Stockholm Universitet och tycker att det ska bli intressant att se ”syskondynamiken” i den nya filmen ”Alien: Romulus” där en besättning från den yngre generationen får möta monstret.

Soila påpekar att freudianska teman är vanligt i ”Alien”-filmerna.

– Freud har skrivit om återkomsten av det bortträngda. Det som man skäms för och är rädd för inom sig själv dyker alltid upp, och på samma sätt kommer det här monstret alltid tillbaka.

helskärm

”Okontrollerbar urkraft”

Billy Rimgard från populärkulturpodcasten Obiter Dictum har döpt sin dotter efter rollfiguren Ellen Ripley, som en hyllning till sunda värderingar (i ”Aliens” går Ripley emot företagets linje och förespråkar att atombomba en xenomorph-invaderad koloni från rymden).

Enligt Rimgard är skräcken i ”Alien” relevant igen 2024.

– Varelser som vi inte kan kontrollera och som är bättre än oss skapar en känsla av hjälplöshet. I en tid där vi kan kontrollera mer än någonsin – vårt Instagram-flöde, temperaturen i vår kylskåp – då blir den okontrollerbara urkraften ännu läskigare, säger han.