Nu kan Rocky åka på stryk

Markus Larsson

SANDVIKEN. Den största fajten i morgon är inte en poptävling.

Det är en repris av ”Rocky IV”.

Tankarna går ganska ofta till boxaren Rocky dessa dagar.

En gång i timmen, ungefär.

Det beror på att självaste Ivan ”Dolph” Drago har blivit Sveriges störste popstjärna just nu genom att banka bräda och is i Örnsköldsvik.

Men även andra delfinalens första repetitioner påminner om Sylvester Stallones franchaise. I det här fallet just den fjärde delen där Dolph Lundgren blir en Hollywood-karikatyr av kalla krigets Sovjetunionen.

Men den här gången är det inte en Hollywood-stjärna med ledsna hundögon som spelar Philadelphias stolte och fiktive slagpåse Rocky Balboa.

Det är Andreas Johnson. Mannen som är tre äpplen hög, åtminstone utan högklackade skor.

Johnson har firat vissa triumfer i Melodifestivalen förut. Kom trea 2006 med den irländska pubvisan ”Sing for me”, till exempel.

Sen åkte han till Kiruna tillsammans med Carola. Och sen dess har inget varit sig likt. Karriären är på kanelen, både i och utanför Melodifestivalens lilla bubbla.

I morgon går han upp i ringen som deltävlingens störste underhund.

Det spelar ingen roll vad oddsmakarna säger, i år är det jaktsäsong på äldre veteraner som ställt upp i tävlingen flera gånger. De får ögonen igenmurade av yngre talanger.

Och Johnson får möta sin värste motståndare redan i morgon – manspojken Eric Saade.

Det är ingen vanlig 19-åring från Kattarp, Sverige.

Det är delfinalens Ivan Drago. En skräckinjagande killer som känns otäckt anpassad och förberedd för Melodifestivalen. Som om han odlats fram i ett laboratorium, en perfekt skulpterad och genmanipulerad schlagerbest för den yngre generationen.

Det är så oerhört mycket som talar för Eric Saade.

Han är ung. Han är söt. Han har lugg. Han har uppträtt i Disneyklubben. Han har ett vattenfall på scen. Den äckligt efterhängsna refrängen är skriven av Fredrik Kempe. Han är Molly Sandéns kille. Han försöker dansa som Måns Zelmerlöw.

Och han har förmodligen en röd armé av hänsynslösa barn- och tonårssoldater som kan bomba telefonväxlarna med målsökande sms. I Melodifestivalen kallas den fördelen för bloddopning. Eric Saade kan med andra ord vara lika dopad som Mika Myllylä.

Vad kan Andreas Johnsons bidrag ”We can work it out” kontra med? Ingen aning.

På film vinner alltid Sly mot slutet. Men i verkligheten...

Efter uppgörelsen i Göransson arena i Sandviken kan Johnson få lomma hem med bruten näsa, spräckta ögonbryn och blödande njure.