Brunnberg äger inte alls Dynamit-Harry
Ulf Brunnberg har vunnit en varumärkesstrid om Dynamit-Harry, trumpetar pressen.
Det är kvalificerat nonsens.
”Vändningen: Han får äga Dynamit-Harry”, ropade Expressen härom dagen.
DN skrev någonting liknande och följde för säkerhets skull upp med en kommenterande text om att Brunnbergs ”skamgrepp är oemotståndligt”, medan Aftonbladet publicerade en text från TT i vilken skådespelaren deklarerade att han nu ska försöka stoppa den film om Jönssonligan som har planerad premiär på juldagen 2024.
Vad är nu detta för ståhej?
Bakgrunden är att Brunnberg, som spelade Ragnar Vanheden i de klassiska filmerna om den korkade gangsterligan, har försökt registrera varumärket ”Dynamit-Harry”.
För alla som orkade lyssna, vilket inte minst ett antal nöjesjournalister gjorde, berättade skådespelaren att han ville stoppa ”erbarmliga försök” att tjäna nya pengar på filmerna.
Men det gick inget vidare. Patent- och registreringsverket, PRV, gjorde tumme ner.
Brunnberg överklagade till Patent- och marknadsdomstolen, som i förrgår meddelade beslut.
Viss framgång noterade han, så långt är det sant.
Domstolen anser att PRV snurrade till det ordentligt då myndigheten avslog skådespelarens begäran.
Att ”Dynamit-Harry” kunde förväxlas med ”Harry”, som redan är varumärkesskyddat i EU, var kort sagt nonsens.
Därför upphäver domstolen PRV:s beslut och skickar ärendet tillbaka till myndigheten för vidare handläggning.
Brunnberg har alltså inte vunnit. Tvisten är ännu inte avgjord.
Kanske tar han hem segern. Kanske förlorar han på någon annan grund än den som myndigheten ursprungligen hade. Det återstår att se.
I den här världen kan ingenting sägas vara säkert utom skatterna och döden, som den amerikanske politikern Benjamin Franklin slog fast redan 1789.
Att pressen haft fel om denna dispyt är nu inte hela världen. Det är betydligt allvarligare då en friande dom rörande ett grovt brott missuppfattas av journalister, med demonstrationer, Instagramuppror, mordhotade domare och sargat förtroende för domstolarna som följd.
Men även i bagatellartade sammanhang är det bättre att det blir rätt än att det blir fel.