Hyllningar till mammor i allmänhet och sin egen i synnerhet
Publicerad 2024-10-19 22.51
Han utsågs till mäktigaste svensk på Tiktok för ett par år sedan.
Emil Henrohn fixar även att roa på scenen. Faktum är att hans värme, charm och humor kommer fram ännu bättre där.
Hur mycket ska man veta om den eller de personer man ska recensera?
Tål att diskuteras. Minns hur provocerad jag blev när en popskribent som alltid hyllat synthpop, och nästan bara det, plötsligt och högst oväntat började omfamna Bruce Springsteen. Jag trodde inte på ett ord hen skrev.
När jag för ett år sedan skrev en uppskattande 
-recension av Edvin Törnbloms show ”Bögen är lös (i magen)” hade jag aldrig hört en sekund av den populära podd han har ihop med Johanna Nordström. För mig var han innan showen en nobody. Artisten uppskattade inte det jag skrev, tyckte att jag inte hade koll och dömde ut mig som en ”homofobisk 55-årig gubbe”. Jag tog åt mig att han åtminstone tyckte jag var yngre än vad jag är.
27-årige Emil Henrohn är ett Tiktok-fenomen via främst sketchen/låten ”Jag är mamma”. 26 miljoner visningar. Utsedd till mäktigaste svensk på Tiktok 2022. Hade jag ingen aning om. För mig var han en ny mycket bra och rolig musikalartist i ”Hair” på Göta Lejon häromåret. Och så var han med i Melodifestivalen i fjol, utan någon större framgång.
Nu har jag i och för sig tittat på lite Tiktok-klipp med Emil, det blev lite tjatigt efter ett tag, men jag tror att även utan dem har jag tillräcklig erfarenhet av sådana här shower för att kunna bedöma om det är värt en biljett kring 500-lappen.
Och det är inte samma sak att liksom plugga in Tiktok-grejerna i efterhand, märker jag när showen börjar.
Publiken närmast äter ur Emils hand. Skrattar, jublar, applåderar åt allt han gör och säger. Det är som att de kan showen utantill, fast ingen av dem har sett den. Det är förstås för att det är ett potpurri på hans Tiktok-sketcher och -hyllningar till mammor i allmänhet och sin egen i synnerhet.
Med snabba peruk- och klänningsbyten glider han blixtsnabbt från roll till roll, som sig själv, Monica Jung eller Nacka-mamman (roligast, tycker jag). Som showartist, är han redan där.
Musikaliskt får vi ungefär femtioelva varianter av ”Jag är mamma” och det är både effektivt men också lite tjatigt. Övriga låtar har lite grann slagkraftiga men inte riktigt färdiga Magnus Uggla-refränger, med texter som mer är upprepande än alltid så fyndiga.
Men så kommer där plötsligt en ballad där Emil visar att han faktiskt sjunger riktigt, riktigt bra. En förmåga han döljer i ”Jag är mamma”-varianterna.
På scenen tycker jag hans värme, charm och humor kommer fram bättre än i Tiktok-sketcherna.
Så det är klart godkänt. Men inte mer.
Mammahyllningarna går ju inte direkt på djupet, det blir mest fraser. Alla kan väl hålla med om att vi inte skulle ha några krig om mammor styrde världen.
Knappt en och en halv timme innebär en hel del upprepningar.
Men jag tror inte någon av de som redan är frälsta Emil Henrohn-fans lär bli besvikna om de ser showen.
Själv ser jag en artist som på sikt har något riktigt stort i sig.
Och för min del börjar nu det hårda arbetet med att få den där jäkla Jag är mamma-frasen ur skallen…