Marie Agerhälls ”Sommar” – som en feelgoodversion av ”En komikers uppväxt”
Marie Agerhäll, skaparen av humorsuccén "Dips", berättar hur hon till slut hamnade där hon är i dag.
Igenkänningsfaktorn är skyhög – inte minst för alla som varit unga, ambitiösa och fått höra att allt är möjligt.
Marie Agerhäll slår ett slag för alla ambitiösa flickor som växer upp och vill göra något stort och bra. Men vad? Stress och vilja utan riktning kan vara så utmattande. Det är i alla fall mitt intryck av att ha lyssnat på hennes "Sommar".
Själv tar hon avstamp i tidigt 1990-tal då hon som barn satt i förortsvillan och såg världen genom tv-fönstret eller läste om den i Veckorevyn. Sitcoms, såpor, filmer och underhållningsprogram. Budskapet var att flickor gör bäst i att se bra ut. I alla fall i tv-världen. Att höra ljudklipp från hur Magnus Härenstam och Bruno Wintzell verbalt klappade unga flickor på rumpan i tv-studion ger rysningar.
Marie Agerhäll rusar vidare genom uppväxtåren. Hon spelar flöjt, sjunger i musikal och pluggar eftersom höga betyg är bra för att ha chans på allt. Mönstret fortsätter. Hon pluggar tre saker samtidigt efter gymnasiet, varav journalistik blir det hon tar en examen i. Mönstret fortsätter. Hon jobbar hårt i tv-branschen – och blir utbränd – innan hon landar i att hon får ta tag i saker själv.
Det är roligt att lyssna på Marie Agerhäll. Hon är drastisk och slagfärdig. Men slagfärdigheten är också en sköld mot lyssnaren. För hur tänkte, kände och mådde hon egentligen? Hennes "Sommar" blir humorfylld nostalgi. Det är tacksam att lyssna på och säkert lättare att prata om. Däremot får nutiden lite tid. Utbrändheten hastas förbi. Den där slemmiga gubbigheten som Härenstam och Wintzell får illustrera, var är den i dag? Hon har i intervjuer pratat om manliga chefer i tv-branschen som gärna tar äran för andras idéer. Det hade gärna fått ta plats i programmet.
