Aliette Opheims ”Sommar” – om lärdomar av ett mörkt förflutet
Skådespelaren Aliette Opheim berättar om mörka och rent destruktiva erfarenheter och vägen bort från dem.
Det är inte lätt att lyssna på alla gånger. Samtidigt är de en del av vem hon är i dag – och hon ångrar inget.
Skådespelaren Aliette Opheims "Sommar i P1” börjar nästan som en rad noveller. Kanske för att det hon berättar låter så osannolikt, för att hennes manus är så bra eller för att hon gör texten till sin. Antagligen är det lite av allt. För det låter inte som att hon sitter och läser innantill när hon berättar om destruktiva relationer, bråk med pojkvänner och mamma, sin ALS-sjuka mormor, tunga droger och ett liv som strippa.
Ja, det är mycket mörker. Men hon är en fantastiskt duktig berättare med ett manus med rent litterära kvaliteter. Jag är svag för beskrivningar som ”Jag luktar en blandning av billigt socker och gränslöshet” eller ”Deras skjortor är blöta av inbördes beundran och kokain. De ser ut som ormar.”
Programmet inleds med att Aliette Opheim målar upp bilden av en obduktion av en död skådespelerska. Opheim är obducenten och skådespelerskan. Obducenten söker ledtrådar om hur skådespelerskan hamnat här. Det hon finner är en stinkande svart sörja. Så kan det också vara att titta in i sig själv.
Aliette Opheim har i intervjuer varit hemlighetsfull om sitt förflutna. När hon lägger ut texten i ”Sommar” är det med erfarenheter som skulle kunna räcka för en hel livstid. Opheim hymlar inte med att hon varit ute på djupt vatten ibland. Men med det hon vill förmedla är att insikter trillar på plats allt eftersom, vissa till ett högre pris än andra, men att hon inte ångrar något.
Som hon säger på slutet: ”Varenda människa som korsar vår väg är förklädda väsen, utsända av författaren själv för att göra det hela lite roligare, lite svårare, lite läskigare och lite mer lärorikt”. På något sätt är det en tröst.
Snabbguide:
Skrytkvot 
Skvallervärde
Känslostyrka 
Humornivå 
Åh fan-faktor 
Första meningen
– Jag lägger upp den döda skådespelerskan på obduktionsbordet och vecklar upp kroppen.
Sista meningen
– Här har det förflutna blivit jord för något nytt att växa i och jag ångrar ingenting.
3 typiska låtval
Disneyland After Dark, ”Sleeping my day away”
Pipilotti Rist, Anders Guggisberg, ”I am a victim of this song”
Patti Smith, ”Dancing barefoot”