Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Musikers musiksmak är kittlande läsning

Intervjuer med musiker är bäst när de inte pratar om sin musik, brukar det ibland heta.

Men när artister pratar om andras musik blir det ofta hur intressant som helst.

Det är som bekant populärt att beskriva rockjournalister som misslyckade rockmusiker och det är förmodligen mer eller mindre sant.

Jag erkänner villigt att jag har haft diverse band. Ett hette – oväntat insiktsfullt av ett gäng fjortonåringar – Rubbish. Men jag märkte ganska snart att jag tyckte det roligaste med bandgrejen var att designa omslagen till demokassetterna och skriva pressreleaserna. En insikt som förmodligen hade ett visst samband med avsaknad av musikalisk talang. Och så gick det som det gick.

Hur som helst, vi rockjournalister brukar ibland hävda att de bästa rockmusikerna är de misslyckade rockjournalisterna. Alltså, de där musikerna som verkligen gillar att lyssna på musik och prata om den. De är som bekant inte så vanliga, väldigt många artister är mest bara intresserade av att hålla på själva. Och det är när man frågar den sorten om hur de skriver sina låtar som det lätt brukar bli tråkteoretiska utläggningar om ackordgångar och gitarrpedaler.

Men de artister som tenderar att göra riktigt bra grejer, och har bäst saker att säga om musik, är ofta de som även lyssnat mest.

Alla som sett Elvis Costellos tv-serie ”Spectacle” vet vad jag menar. Och när tidningen Rolling Stone nyligen släppte sin årliga ”Playlist issue” kom fler starka bevis för tesen.

När ett flertal misslyckade rockjournalister som Cee Lo, Patti Scialfa, Tom Petty, Norah Jones och Thurston Moore plockar ihop spellistor med favoritlåtar säger det samtidigt en hel del om dem själva.

Jag älskar när Mick Jagger berättar passionerat om ”Cream of the crop” med Gregory Isaacs och ”You don’t love me” med Dawn Penn på en finsmakarorienterad reggaelista. Eller när Jim James från My Morning Jacket sätter ihop en The Band-lista och inte minst lyfter fram Woodstock-legendarerna som ett funk- och soulband.

För att inte tala om när Smokey Robinsons väljer Marvin Gaye-favoriter och listan över låtar med bra texter som Lou Reed sätter ihop.

Att han har med Divinyls gamla onanihit ”I touch myself” på fjärde plats är onekligen mer avslöjande än mycket han har berättat i otaliga tjuriga intervjuer om sina egna låtar.