Fritt spelrum är inte bara av godo
Karolina Fjellborg: Syskonen Wachowski måste tvingas att snabbare komma till poängen med sin pretentiösa sci-fi-såpopera
”Matrix”-syskonen Wachowskis tv-serie har landat hos Netflix.
Och väcker frågan om när fritt spelrum blir för mycket spelrum.
Att allt fler filmskapare gör tv-serier för att få möjligheter att berätta historier som inte ryms i långfilmer, är en vinn-vinn-vinn-situation som både upphovsmän, skådespelare och publik har vunnit mycket på.
Men kanske finns det även en baksida.
En baksida där filmskapare som har dokumenterade problem med att tygla sina ambitioner får fritt spelrum att gå vilse i sina stora idéer.
Jag tänkte på detta när jag tragglade mig igenom första halvan av ”Wayward Pines”. För varför ska man lägga tio timmar på att bli frustrerad över ännu en otillfredsställande M. Night Shyamalan-gåta, när man kan få samma resultat genom att lägga bara två timmar på någon av hans filmer?
Och jag tänker i samma banor när jag ser Lana och Andy Wachowskis nya Netflix-serie ”Sense8” – om hur åtta främlingar från olika länder plötsligt länkas samman, mentalt och emotionellt.
Dessa ”sensates” delar tankar, känslor och syner, vetskap och kunskaper med varandra, och verkar sväva i fara.
Och i periferin glider en svårbegriplig Naveen Andrews omkring och påminner om hur oerhört mycket bättre den oefterhärmliga inspirationskällan ”Lost” började.
Man har tänkt stort här. Med en internationell cast, inspelningsplatser över hela världen, och så många sexuella läggningar, hudfärger och kulturer som möjligt representerade (även om samtliga såklart talar engelska, och nästan alla karaktärer ironiskt nog är regionala stereotyper).
Men ambitioner och utförande är två olika saker, och i fallet Wachowskis har de två inte kommit överens sedan ”Matrix”.
Och nu har de tolv timmar att bre ut sina pompösa idéer på. Till att börja med (de har tydligen en plan för fyra säsonger till).
Det lät skakigt redan på pappret.
Och efter att ha lagt tre timmar av mitt liv på den kanske längsta introduktionsfasen i tv-historien, känner jag att någon hade behövt gå in och peka med hela handen för att få syskonen Wachowski att, typ, komma till poängen med sin pretentiösa sci-fi-såpopera någon gång.
Tv-serien som form, innebär som sagt helt andra möjligheter än långfilmen.
Men för berättare utan självbehärskning, är det kanske alldeles för många.
Karrometern
Stekhett
SVT-serien ”Krunegård och Jinder på turné” är den största lilla playpärlan just nu. Och såg ni inte Little Jinder i ”Breaking news med Filip och Fredrik” måste ni ju göra det nu, på Kanal 5 Play. Vilken härlig liten oreda.
Ljummet
”Halt and catch fire” (C More). AMC:s 80-talsserie är bra – men borde vara mycket bättre.
Iskallt
Alltså den där TV4-intervjun där Tilde de Paula Eby mötte Carl Philip och Sofia var ju precis vad man förväntade sig. Och det är alltså verkligen ingenting positivt. På måndag kommer del två. Burr.