Genialt – och genant

Jens Peterson

Så många får Anna Mannheimers och Peter Apelgrens ”Kids”

helskärm

GÖTEBORG. Anna Mannheimer ger klimakteriet och vallningar ett ansikte. Peter Apelgren ger röst åt alla föräldrar som blir ilskna på tonårsbarn.

Höjdpunkt: Anna Mannheimers förbannade försvenskning av ”Walk this way”, en kampsång för övergångs­åldern.

Aerosmiths låt ”Walk this way” är bokstöd i föreställningen.

Den spelas i öppningen som bluegrass av Hayseed Dixie medan bilder visas. Och den är häftigt extranummer som ”Gå såhär”, där Mannheimer sjunger på scen medan en video i bakgrunden visar ett gäng kvinnor som en hot flash mob, förbannade och fläktande mot varma vallningar.

Det äkta paret gav en skoningslös bild av medelålders äktenskap i ”Gift” för tre år sedan.

Här handlar rubriken om barn, men texterna är i mycket en förlängning av ”Gift”.

Samma mix av genialt och genant.

Noll sex en lösning

Peter Apelgren är (ö)känd för att improvisera och följa de mest bisarra infall, och nu är det lika ofta Anna Mannheimer som går utanför manus.

Båda är skickliga scenpersonligheter. Utgångspunkten är oron för jordens överbefolkning.

Är lösningen att vi slutar ha sex så det föds färre barn?

Det är ingången till prator om ungar, föräldraskap och älskog. Som Apelgren envisas med att kalla ”det fula”.

Uppriktiga tankar

Endast de två på scen, med en del bilder som illustrerar ämnet. De säger sådant som andra tänker tyst. Det är ojämnt, men ofta underhållande uppriktigt, mellan personligt och pinsamt.

Tipset om hur man kan använda Barry Manilows ”Copacabana” kan många i närkontakt med tonåringar ha glädje av.