Löwengrips inlägg exploderar av exotifiering
Det är inte bara 90-talets skadliga trender med utstickande revben och knotiga höfter som svenska influencers prackar på oss. De senaste dagarna har en av de största, Isabella Löwengrip, åkt mer än hundra år tillbaka i tiden och gett nytt syre åt trenden människoutställning. Bloggveteranens senaste resa till Tanzania har gett upphov till en uppsjö av Instagram-uppdateringar som exploderar av exotifiering. Skillnaden mellan det Löwengrip gör och det folk gjorde under människoutställningarna (eller human zoo, som det också kallas), är att hon reser till det exotiska folket istället för att betala för att de ska komma till henne.
”Lektionen (vetenskap för femteklassare) handlade om energi och elektricitet och jag tror inte att Gillis klass hade kunnat svara på lärarnas frågor”
”De drack getblod med mjölk när vi var där, fy!”
“Vi åt internationell mat lagad i ett riktigt kök”
”Massajerna frågade mycket om hur vi använder eld vilket var otippat och kul”
”Jag fick lov att filma i ett massajhus (gjort av kobajs). Trots detta så är familjerna glada!” “Visst är hon vacker?”
En detalj som gör det hela än mer pikant är att hon konsekvent censurerar ansiktet på sina egna barn, medan barnen som bor i byn fläks ut till synes utan en tanke på integritet.
Tänk att två ynka inlägg och en frågestund på Instagram kunde rymma så här mycket tondövt kolonialistiskt bullshit. Exemplen jag radar upp kan, om de ses som enskilda spontana tankar, te sig harmlösa. Men när de listas efter varandra, uttalas högt och sprids till nära 400 000 följare blir innebörden en annan. Det budskap hon delar framställer ett helt folk som primitiva varelser vars seder och kultur bara kan avskräcka eller överraska.
Barnen (eller ”masaibarnen”, som hon tvångsmässigt kallar dem) överraskar när de kan mer om energi än vad självaste Gillis kan! Och tänk att människor är glada trots att de inte lever som folk på Lidingö. Och vackra är de också! Vem hade kunnat ana?
Å andra sidan: Otäckt! De dricker getblod, har inte riktigt kök och föräldrarna förstår inte hur man tar hand om sina barn (eftersom husen fylls av rök när maten tillagas, något Isabella påpekade flera gånger måste ändras, för männen i byn). Och dessutom är delar av vissa hus byggda av kobajs.
Som tur är slapp Isabella bo i ett sådant hus. Med sin familj bodde hon istället i ett lyxigare boende, det kändes lite fel, menar hon, men det bidrog i alla fall med en slant till massajerna! Välbehövliga pengar.
Och mer välbehövliga lär de bli, i takt med att turister som Isabella Löwengrip (och många andra) genom att förverkliga sina egna drömmar släcker andras.
Det finns många hot mot massajerna. Ett av dem är den tanzaniska statens upprepade kränkningar mot dem. Tanzania har stora pengar att tjäna på att exploatera den fantastiska Serengetiöknen och göra den mer tilltalande för välbärgade turister. Ibland är företag som anordnar resor likt den Isabella Löwengrip åkte på delaktiga i fördrivningen och kränkningen av massajerna. Ett annat hot är klimatförändringarna, som förvärras av den livsstil som bland andra Löwengrip har.
Massajerna fick en bråkdel av de pengar som familjen Löwengrips resa kostade, deras fiender lär ha fått desto mer. Och så utsläpp från alla flygplan på det. Men, å andra sidan, Löwengriparna fick ett minne för livet och Instagram-flödet stod ut i mängden av skärgårdsbilder och Medelhavssemestrar. Men uppdateringarna från Isabellas resa kom med ett pris: genom att bara utgå från sig själv och världen som hon känner den, och därmed framställa “det andra” som primitivt, avslöjar hon i själva verket hur primitiv hon är i sin syn på människan och världen.
Läs också: Löwengrips svar på kritiken