Som ett korthus
Publicerad 2013-08-12
Tenacious D står och faller med Jack Black
I sina bästa stunder är Tenacious D en varm och träffsäker hyllning till rockens alla älskvärda överdrifter.
Men korthuset står och faller med en person: Jack Black.
Som svartkåpade Ghost-medlemmar glider de upp på scenen och den gigantiska backdrop-penisen hissas redan i öppningslåten ”Rize of the fenix”.
Det är svårt att ta Tenacious D på allvar och det är förstås heller inte meningen. Bandets första Sverigespelning på drygt tio år är en realtidslektion i rockhistoriens alla myter och klyschor. Precis som på bandets album hyllar och driver The D med allt i genren, framför allt då den tacksamma humorkällan hårdrock och heavy metal.
Exakt tajmning
Men hjärtat finns alltid med. Och om man skrattar åt Jack Blacks yvigaste skådespel i ”School of rock” har man förmodligen ganska kul även i kväll. Jacks tajmning är exakt och reptilsnabb. Både i hans falsettsäkra hårdrocksröst, otämjda poser och karakteristiska mellanspel. Som en förlängning av duons charmiga hybris skämtar han om hur fansen har fått simma sig in på det utsålda tivolit och vänder roligt och rutinerat ösregnet till sin fördel eftersom det, menar han, sållar hardcorefansen från vetet.
Fansen är också underhållning i sig i kväll. Gröna Lund har fått stänga grindarna redan tre timmar innan Los Angeles-duon kliver på scen, något som enligt arrangören aldrig har hänt förut. Och inte ens vädret dämpar stämningen. Varenda stavelse som kommer från Jack Black och Kyle Gass ekar ur publikhavet.
Oavsett om det är sångmelodier eller rockgycklarnas berättarpartier.
Begåvat i stunder
Men efter 80 minuter hårdrocksfars är det också väldigt påtagligt hur Jack Black bär upp hela spektaklet. Utan honom vore Tenacious D ett studentspex med för stor budget och Dio-komplex. Givetvis begåvat i stunder, men allt för ofta en utdragen komedi med bleka buskislåtar.
Så bra var Tenacious D
Tenacious D
Konsert på Gröna Lund, Stockholm. Längd: Ungefär 80 minuter. Publik: Lapp på dörren. Merparten av de 17 000 besökarna står framför scenen. Bäst: ”Tribute”Sämst: Det är rätt lite musik bakom spexet.