Woody Allen talar ut om anklagelserna

Carina Bergfeldt

Det har gått sex dagar sedan Dylan Farrow berättade i New York Times om sin fars övergrepp.

Nu svarar Woody Allen på anklagelserna i samma tidning.

– Vilken rationell person som helst kan se att jag inte förgrep mig på henne, skriver han.

"För tjugoett år sedan, när jag först fick höra att Mia Farrow anklagade mig för övergrepp på vårt barn, var idén så skrattretande att jag inte ägnade den en tanke."

Så börjar Woody Allen sitt svar på Nicholas Kristofs kolumn som publiceras i dagens New York Times.

"Jag var naiv"

I texten berättar regissören hur hans affärsjurist fick säga till honom att han borde anlita en brottsmålsadvokat, när Allen själv hade låtit bli, i tron att anklagelserna snabbt skulle försvinna.

"Jag hade inte förgripit mig på Dylan. Jag var naiv nog att tro att folk skulle se anklagelsen för vad den var och att sunt förnuft skulle råda. Jag var trots allt en 56-årig man som varken innan eller efter någonsin anklagats för övergrepp på barn. Jag hade varit tillsammans med Mia i 12 år och under hela den tiden hade hon aldrig anklagat mig för någonting liknande. Och nu, helt plötsligt, när jag åker hem till min rasande motståndares hemmaplan, Mias hus i Conneticut, för att besöka barnen under några timmar en eftermiddag – med ett halvt dussin personer närvarande, samtidigt som jag är lyckligt nykär i en kvinna jag senare kommer att gifta mig med – så ska jag välja just det här ögonblicket att påbörja en karriär som pedofil? Även för den störste skeptikern borde detta te sig osannolikt", skriver han.

Undersöktes av läkare

I texten fortsätter Woody Allen att gå igenom den före detta sambons anklagelser. Han berättar hur Dylan Farrow undersökts av en läkare och sagt till denne att hon inte blivit utsatt för övergrepp. Han beskriver hur Mia Farrow då ska ha tagit med sig flickan ut för att äta en glass och sedan återvänt till läkarmottagningen, och att barnet efter det ska ha ändrat sin historia. Han beskriver hur han själv tog – och klarade – ett lögndetektortest men att Mia Farrow vägrade att svara på samma frågor med en lögndetektor kopplad till kroppen.

Vidare berättar han hur polisen i Conneticut tog Dylan Farrow till en specialklinik, the Child Sexual Abuse Clinic of the Yale-New Haven Hospital.

"En grupp av objektiva, erfarna män och kvinnor tillbringade månader med att göra en noggrann utredning, intervjua alla berörda, kontrollera varje bevis. Till slut skrev de sin slutsats:

'Det är vår expertutlåtande att Dylan inte utnyttjats sexuellt av Mr Allen. Vidare tror vi att Dylans uttalanden inte hänvisar till verkliga händelser som inträffade den 4 augusti 1992. Under utredningen tog vi fram tre hypoteser för att förklara Dylans uttalanden. Ett, att Dylans påståenden var sanna och att Mr Allen hade förgripit sig på henne. Två, att Dylans uttalanden inte var sant men att det hade skapats av ett känslomässigt sårbart barn som hamnat i kläm i en dysfunktionell familj och tre, att Dylan hade coachats eller påverkats av sin mamma, Mia Farrow. Samtidigt som vi kan konstatera att Dylan inte blev sexuellt utnyttjad så kan vi inte bestämma om det är den andra eller den tredje hypotesen som är sann, vi finner det mest troligt att det är en kombination av de båda'."

"Kan det bli tydligare?"

I texten frågar sig Woody Allen om det "kan bli tydligare? Mr Allen förgrep sin inte på Dylan Farrow".

Han ifrågasätter också att han skulle ha valt just en vind som den plats där han skulle förgripa sig på dottern eftersom att han är extremt klaustrofobisk. Han skriver att han under tolv år tillsammans med Mia Farrow bara följde med sin sambo upp på vinden två gånger för att hjälpa till med något och att han båda gångerna skyndade ut därifrån så snabbt han kunde.

Han skriver sedan vidare att han dömdes på förhand av domare, advokater och allmänhet på grund av sitt förhållande med en yngre kvinna och att hans före detta sambo kallade relationen avskyvärd, men påpekar i sin text att även Mia Farrow vid 19 års ålder var tillsammans med en mycket äldre Frank Sinatra.

"Hur det än kan ha verkat så var våra känslor för varandra äkta och vi har nu varit lyckligt gifta i 16 år och har två underbara barn, som båda är adopterade". Han konstaterar att han och hustrun Soon-Yi har blivit extra hårt granskade av adoptionsbyrån för att kunna få sina barn men att man aldrig hittat några hinder till varför makarna inte skulle få adoptera.

Krossat hjärta

Woody Allen skriver att hans hjärta krossats av det här, och att han och hustrun vid upprepade tillfällen försökt få kontakt med barnen men att Farrow förvägrat honom allt umgänge.

Regissören konstaterar att han är övertygad att Dylan Farrow tror att hon utsatts för övergrepp, men att det inte är särskilt konstigt när "ett sårbart barn får lära sig från sju års ålder att hon ska hata sin far som är ett monster som förgripit sig på henne".

Han avslutar sitt öppna brev med att säga att "självfallet förgrep jag mig inte på Dylan. Jag älskade henne och jag hoppas att hon en dag kommer att inse hur hon förvägrats en kärleksfull far av en mamma som var mer intresserad av att föda sitt eget hat än att se till sin dotters välbefinnande."