Trivsam nostalgiresa med en sympatisk sportnörd
Sandra Wejbro recenserar Jacob Hårds sommarprat
Handduk att sitta på, vattenflaska, keps, kikare, tidtagarur och långa nätter av förberedelser.
Jacob Hård ger en oglamorös bild av sportkommentatorns vardag.
Sport är lek, men utan engagemang blir lekar meningslösa. Jacob Hård har ägnat sitt arbetsliv åt sportjournalistiken, sedan 70-talet på SVT, och förra året fick han Stora journalistpriset för sin gärning.
I sommarpratet beskriver han hur det började, förhäxad av golfkommentatorn Göran Zachrissons viskande, säregna berättarröst som gav ett annat perspektiv på vad alla kunde se. Som barn gjorde han egna tidningar och radioreferat. En man från Valhallavägen försvunnen, antecknar han och lägger till nyhetsuppläsarens kommentar: ”han är deprimerad”.
Plötsligt låter det som att Hård ska dra någon parallell från detta, kanske till privata upplevelser, men han går vidare med en rad anekdoter ur ett långt arbetsliv.
Mötet med en 80-årig Sven Jerring som var på plats under Ryska revolutionen 1917, rädslan för Lennart Hylands giftigheter och längdstjärnan Mike Powell som var Radiosportens chaufför under OS i Los Angeles 1984. Det är en oerhört trivsam nostalgiresa, från ett mästerskap till ett annat, med favoriten OS i Sydney 2000 när Hård blev rörd till tårar av Cathy Freeman och vad hon betydde för aboriginernas kamp.
Han ger också en socialrealistisk inblick i en journalists vardag, med teknikstrul, missade plan, bråk med arenavakter och den kvällen han gick vilse i SVT:s katakomber. Numera har SVT förlorat många sändningsrättigheter, och Hård tvingas filma intervjuer med mobilen ibland (”kul att göra något nytt” säger han utan ironi). Med motsträviga artrosknän hankar han sig runt på veteranorientering.
Jag antar att det finns andra sidor av Jacob Hård också, men den här gången var det den sympatiska sportnörden vi fick möta.
I morgon sommarpratar: Jonas Karlsson.
Snabbguide:
Skrytkvot 
Skvallervärde 
Känslostyrka
Humornivå
Åh fan-faktor 
Första meningen: Jag är kanske 12 år när jag sitter i den gröna stormönstrade soffan framför tv:n i radhuset, förhäxad.
Sista meningen: Trevlig sommar.
3 typiska låtval
Laleh, ”Goliat”.
New Radicals, ”You get what you give”.
Nina Simone, Sammy Lowe, ”I wish I knew how it would feel to be free”.