Erik Lundin om mörka tiden: ”Många som har dött på vägen”
Uppdaterad 2019-04-18 | Publicerad 2019-04-17
I podcasten ”Hur mår du?” med Aftonbladets Frida Söderlund bjuds manliga profiler in för att prata om psykisk ohälsa.
I första avsnittet gästar det svenska hiphopundret Erik Lundin som är aktuell med sin första fullängdare ”Zebrapojken”.
– Det var en av grabbarna som jag hängde med som blev ihjälskjuten. Då kunde jag inte tänka på något annat överhuvudtaget, säger han.
Debut-EP:n ”Välkommen hem” från 2016 gav honom två grammisar, bland annat för årets textförfattare.
Sedan dess har Erik Lundin, 36, turnérat Sverige runt och hyllats av en enig kritikerkår.
Men trots de enorma framgångarna har privatlivet stundtals präglats av mörker.
– Det har varit mycket människor omkring mig, både släktingar, vänner och nära familj, som har dött samtidigt som jag har kommit längre och längre på den karriärstig som jag började vandra på för väldigt länge sen, berättar han i podcasten ”Hur mår du?” och fortsätter:
– Samtidigt som man är glad för varje ny vinst och framgång, varje nytt släpp, så är det svårt ibland att leva i den lyckan och den glädjen för att man samtidigt går igenom helt andra saker.
”Så himla overkligt”
Erik berättar hur han under åren har sett nära och kära falla offer för det dödliga våldet.
Han minns en speciellt mörk period då han förlorade många i sin närhet under kort tid.
– Det var väl en del otur också, människor som dog av andra anledningar än mord, men det var mycket mord också. Det har varit många som har dött på vägen. Men sen var det sjukdom också. Det var självmord. Det var mycket saker under just den perioden.
Första gången han förlorade en nära vän var han bara 19 år och han menar att han på sätt och vis har blivit härdad med tiden.
– Det var en av grabbarna som jag hängde med som blev ihjälskjuten. Då kunde jag inte tänka på något annat överhuvudtaget. Det var så himla overkligt. Nu har den grejen hänt så många gånger att det fortfarande är overkligt och hemskt, men jag går inte längre runt i något töcken utan jag kan fungera väldigt väl.
Förlorade sin morfar
2016 gick Eriks morfar bort, en person han beskriver som ”en extrapappa” som alltid tog hand om familjen.
Han menar att hans bortgång gav honom perspektiv på livet.
– Det var väldigt sorgligt, men han var ändå 85. Dagen innan jag skulle ta farväl av honom fick jag ett samtal om en annan barndomsvän som hade blivit ihjälskjuten. Då blev det så jävla konstigt att... Jag blev typ inte längre ledsen för att min morfar skulle gå bort, utan då var det så här... Jag blev givetvis ledsen, men inte alls på samma sätt. Jag satte det i ett helt annat perspektiv, att han hade fått 50–60 år mer än min vän, säger han och fortsätter:
– Helt plötsligt kunde jag inte riktigt sörja det utan tänkte att ”fan vad fint, jag kommer sakna honom, men jag hoppas att jag får leva lika länge med hans hälsa”.
Lyssna på podcasten ”Hur mår du?” här.
Läs fler artiklar i serien:
Sju killar berättar: Så gör vi för att må bättre
Aftonbladets Frida Söderlund: Därför skriver vi om hur unga mår
Överläkaren om psykisk ohälsa bland unga: ”Vården är inte anpassad”
Statistiken: ”Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga”
1 500 personer tar sitt liv varje år: ”Ett samhällsproblem”
Viktor Frisk: ”Alla trodde att jag var lyckligast i världen”
Erik Niva: ”Mitt mående styrs av fotbollen”
Anis Don Demina om pappans sista ord: ”Gör mig stolt”
Psykologen: Så ska du agera om ditt barn mår dåligt
CHATTA: Ställ dina frågor om psykisk ohälsa
Hur mår du? – dela din historia med andra här