Markoolio är magisk som lejon

Jens Peterson

Markoolio som världens räddaste lejon och ett svängigt gäng nyskrivna sånger.

Resan till sagolandet Oz är underhållande för många åldrar.

Det handlar om en trollkarl som inte kan trolla. Men föreställningen har gott om magi.

Filmen från 1939 gjorde boken till en klassiker. De sångerna får vi inte höra här, men de färska låtarna av Robert Dröse och Martin Landh gör ett bra jobb.

Dorothy bor på bondgård i Kansas med faster och farbror och älskade hunden Toto. En storm skickar Dorothy till landet Oz där en häxa krossas och ett lilleputtfolk hurrar för henne. Hon vill resa hem och träffar en trio som behöver hjälp. Kan Trollkarlen fixa allt?

Listig bakgrund

Scenografin är listigt enkel. En gigantisk bok, där de bläddrar fram olika uppslag för nya bakgrunder.

Stina Eriksson är bra som Dorothy, men hennes färgstarka nya vänner stjäl showen. Plus häxan, en lustfyllt ondskefull Birgitta Rydberg. Kim Sulocki imponerar som robotaktig plåtgubbe utan hjärta. Robert Rydberg är roande fågelskrämma som vill kunna tänka och Marko ”Markoolio” Lehtosalo är en uppenbarelse som skräckslaget rovdjur. Ett ständigt svimmande lejon i boxarbyxor.

Roliga dialekter

Tobbe "Trollkarl" Blom spelar titelrollen, en makthavare som lovar mycket men håller inget och är en bluff. Fast det blir några kul trick ändå.

Olika dialekter bidrar till figurernas profil. Dorothys Kansas har rötter i Uddevalla och faster Em låter Sundsvall. Han som saknar hjärna talar förstås bred östgötska och de elaka pratar skånska.

Mod och hjärta och hjärna får man hitta i sig själv. Men den här föreställningen gör gott på många andra vis.

Trollkarlen från Oz

Musikal med regi och text av Robert Dröse, med Stina Eriksson, Markoolio, Robert Rydberg, Kim Sulocki. Birgitta Rydberg, Tobbe Blom.