Tumme upp och ner till Lokko
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Andres Lokko talade mest om livet i London.
Men det var den välskrivna passagen om Bert Karlssons plumpa svenska 90-tal som verkligen satte sig.
Bert Karlsson är eventuellt rätt irriterad en dag som denna.
För han fick ju en skaplig verbal tjotablängare mellan lysmaskarna i går, då
Andres Lokko avslutade sitt sommarprat om livet som utlandssvensk med att ange honom som mannen som gjorde det svårast för honom att stanna i Sverige.
Lokko menade att det var skamligt att den gamle Ny Demokrati-grundaren lyckats ”borsta bort högerextremismen från axlarna som vore den mjäll”, och gått och blivit en folkkär farbror.
Det var en känga som Karlsson förtjänade.
För det ÄR förbannat konstigt att vi kollektivt verkar ha glömt bort hur illa han faktiskt betedde sig i början av 90-talet, då han slog mynt av lågkonjunkturen, arbetslösheten och missnöjet, och gjorde en karriär av att göra Sverige lite dummare.
Anmärkningsvärt är också att Karlsson bemötte Lokkos uttlande genom att säga så här till Aftonbladet i går:
– Om han tog reda på verkligheten, den här Lokko, så skulle han rösta på Sverigedemokraterna.
Ridå, herr Karlsson. Och goddag yxskaft.
Ja – nu flyttades visst fokus från sommarvärden Andres Lokko till Bert Karlsson.
Och det var ju egentligen inte meningen.
Lokkos monolog innehöll ju mer som är värt att kommentera. Både med tummen pekande uppåt (analysen av den brittiska pubkulturen = rolig) och med den vänd neråt (undran över om inte kommunismen trots allt är underskattad = jäkligt tveksam).
Men det var liksom det där med Bert som fastnade.