Laul: Storkyrkan känns lite som en besvikelse

Robert Laul

Aftonbladets hovreporter Robert Laul testar Storkyrkan inför Victoria och Daniels bröllop

Historia ska skrivas – eller ett jippo beskrivas.

Välj själva.

Det sker i alla fall här.

Jag tar med mig hovkrönikören Jenny Alexandersson för att testa Storkyrkan där Victorias och Daniels tungor möts i direktsänd tv.

Då undrar ni förstås – får jag också kyssa bruden?

Vi är på plats i gryningen

i Storkyrkan. Uppdraget: ta reda på vad det är för gammal byggnad det kungliga brudparet ska gifta sig i. Vi tar vår uppgift på allvar – jag har svart kostym, Jenny vit brudklänning.

Brudklänning opassande

Men det visar sig att Storkyrkans kommunikationschef Emelie Simmons anser det opassande att Jenny bär brudklänning. Folk kan bli upprörda om vi gör ett skådespel av vigselakten.

– Det kan sända fel signaler, säger kommunikationschefen bestämt.

Men jag får ha på mig min kostym?

– Ja, det är ingen speciell bröllopsklädsel.

Det är det faktiskt. Inköpt endast för detta ändamål.

– Bröllopsklänningen är en så stark symbol.

Och då blir folk upprörda?

– I och med att det inte är på riktigt. Har vi låtsasvigslar här eller? säger Emelie Simmons.

Det där går att diskutera. Andra anser att det kungliga bröllopet är ett upphaussat och alltför påkostat jippo – drygt 20 miljoner kronor om inte mer ur vår gemensamma skattekassa.

Den 19 juni 1976 gifte sig Carl XVI Gustav och Silvia här. Dottern gör samma sak, på dagen 34 år senare, med sin Daniel, en gång en gymägare av folket men knappast längre. Hovets beslut att låta farsan leda Victoria till altaret har skapat debatt. Jenny och jag provgår de 25 stegen – och kan konstatera att hon inte behöver XVI:s hjälp. Enda hindret till silveraltaret är två trappsteg. De klarar du själv, Vickan.

Utmärkt plats för E-Type

Storkyrkan känns liten. Här finns visserligen två läktare, och stolar ställs ut på golvet för att komplettera kyrkbänkarna.

– Det ska rymmas 1 200 gäster, berättar Jenny.

Hur allt detta folk ska få plats kan man fråga sig. Svaret är att vissa får sitta där sikten inte bara är skymd – utan obefintlig. Sitter du på rad 82 kan du lika gärna stanna hemma; då har du ett tegeltorn rakt inpå näbben.

Å andra sidan – en utmärkt plats för E-Type.

– Det kommer att finnas tv-monitorer så att alla kan se, säger Jenny.

Sikten är inte enda problemet. När vi besöker Storkyrkan är det svala tio grader ute – klibbigt värre inomhus. Lägg junivärme och 1 999 högborgerliga gäster och Olle Westling på det och det kommer att vara varmt som i helvetet. Air condition verkar inte vara något för 1300-talskyrkor. Jag hoppas att Victoria och Daniel laddar med vätskebälten och Resorb, annars är risken stor att de svimmar i en kombination av anspänning och värmeslag.

Håll ut, Daniel

Hur gick det då med kyssen?

Jodå, vi tar plats strax nedanför altaret. Jenny står på min högra sida. Bara vigselförrättaren, ärkebiskop Anders Wejryd, saknas. Jag gör ett utfall med munnen men Jenny ryggar tillbaka. Det misstaget gör knappast Victoria – även om det vore underhållande.

Om Daniel vill spexa till det kan han alltid göra som en

bekants bekant. Hans kompisar erbjöd honom tusen kronor för varje sekund han avvaktade med att svara ja. I sju sekunder höll han ut. Det är lång tid i en dödstyst kyrka.

Du får tvåtusen per sekund av mig, Daniel.

LAUL TESTAR

Storkyrkan

Plats för prinsessbröllopet

Gamla stan i Stockholm

KYRKA

Lite av en besvikelse. Kyrkan är mindre än jag väntat mig, alldeles för varm och skymd sikt för många gäster. Visst är den vackert utsmyckad med altaruppsatsen i ebenholts och silver och allt guld som glimmar här och var. Men det enda jag egentligen imponeras av är orgeln. Dessutom ligger kyrkoutgången inklämd i en trång gränd i Gamla stan. Allmänheten missar uttåget. Plus att jag inte fick kyssa bruden. Nej, mer än två plus kan inte detta få.