Quincy Jones – "En musikens superspridare"
Publicerad 2024-11-04 09.50
Quincy Jones var en av de största producenterna och arrangörerna genom alla tider, framhåller musikskribenten och kritikern Jan Gradvall. Han ser en rak linje mellan Gustav Mahler, Leonard Bernstein, George Martin och Quincy Jones.
Jan Gradvall har just skrivit en artikel om Quincy Jones apropå återutgivningen av Frank Sinatras sista studioalbum ”LA is my lady” från 1984 som Quincy Jones producerade. De två giganternas samarbete hade börjat redan 1958 då Sinatra bad Jones dirigera.
– Att vara en svart dirigent var väldigt ovanligt, nästan alla andra var vita. Han hade lika mycket en fot i den klassiska musiken som i jazzen.
De tre album som Quincy Jones senare producerade åt Michael Jackson – ”Off the wall”, ”Thriller” och ”Bad” ses av många som de mest välproducerade som gjorts, framhåller Jan Gradvall som menar att de är lika mycket Quincy Jones förtjänst som Michael Jacksons.
”Musikens dna”
Alfons Karabuda, ordförande i Polarpriskommittén, är inne på samma spår:
– Går man in och kollar på vad Jones bidrog med så var det mer än att bara ratta på några knappar på ett mixerbord. Han har bidragit till en del av musikens dna, säger Karabuda som kallar Quincy Jonas ”en musikens superspridare”.
– Han var grundad i så många områden, jazz, pop, men också filmmusik och mer avantgarde. Han tog med sig ett arv från den ena delen till den andra.
Quincy Jones fick det tredje Polarpriset som delades ut. Det var också han som lyckades samla rock- och popeliten, inklusive Bob Dylan och Bruce Springsteen, till en gemensam inspelning av ”We are the world”.
– Säger Quincy något lyssnar alla, ingen annan hade fått ihop de där stjärnorna i samma rum, säger Jan Gradvall som har intervjuat Quincy Jones en gång och kan berätta att han också kunde sjunga på svenska.
Under sitt äktenskap med svenska Ulla Jones lärde han sig både snapsvisor och Evert Taube.
Var ”chill”
Den svenske artisten Paul Rey, som tävlat i Melodifestivalen, fick skivkontrakt i USA på 2010-talet och även själve Quincy Jones som mentor. När de träffades var Rey så fylld av respekt att han kallade honom ”sir”.
– Men han var så chill, grov i munnen och skämtade, så man blev väldigt avslappnad direkt. Han var väldigt charmig och en otroligt fin människa, säger Paul Rey som fick med sig avgörande lärdomar.
– En av de viktigaste grejerna han lärde mig var att oavsett vilken genre du jobbar i är det viktigaste att känslan finns där. Finns inte känslan där så är det inte rätt.