”Jag går aldrig ut längre”

Magnus Sundholm

Johnny Depp – hyllad superstjärna och fånge i sitt eget hem

CHICAGO. I ”Public enemies” spelar Johnny Depp den ökände 1930-talsrånaren John Dillinger som avtjänade tio år i fängelse.

Fångenskap är något som Depp kan identifiera sig med.

– Jag lämnar aldrig mitt hem längre, säger han.

Uttalandet kan låta överdrivet. Men efter att Nöjesbladets utsände sett honom nästan överfallas i en trapp på efterfesten i samband med världspremiären i Chicago är det fullt förståeligt. Och då utgjordes ändå gästerna på den Michael Mann-regisserade filmen av vip-inbjudna, såna som åtminstone borde vara någorlunda vana vid celebriteter.

Men efter framför allt ”Pirates of the Carribean”-filmerna har Depps berömmelse nått sådana astronomiska höjder att folk tappar konceptet när de ser honom. Killarna vill vara honom, tjejerna vill ligga med honom.

– Så du var där och såg det i går? säger han när vi träffas på hotellet Peninsula.

– Då är jag inte galen. Det var konstigt, eller hur?

Vänjer sig aldrig

Han skrattar generat och rättar till sin bredbrättade hatt.

Men är sånt normalt när du går ut?

Han nickar.

– Det är därför jag inte lämnar mitt hus. Jag går ingenstans. Ärligt – vem skulle vilja göra det?

Han säger att han aldrig vänjer sig.

– Det går inte. Gör man det är man galen. Jag förstår vad det handlar om och kan uppskatta det på någon slags nivå. Men som människa finns det gränser för hur mycket man kan stå ut med.

Depp river sig i det korta hakskägget.

– Det finns gradskillnader. Värst är det för Brad och Angelina. Men ur mitt perspektiv är det för mycket att handskas med. Jag fattar inte hur de personerna lever. Själv går jag inte ut.

Har en egen ö

Vad säger du till dina barn?

– De är mycket smartare än jag och har redan tacklat det. Det finns nog inget jag kan lära dem om det här.

Han får trösta sig med en annan sida av myntet. Framgången har gjort Depp till en mycket förmögen 46-åring. Han har flera hem i Frankrike och USA och äger en paradis-ö, Little Halls Pond Cay, på drygt 18 hektar i Bahamas. Där har han också en specialinredd lustjakt på 156 fot, Vajoliroja.

– De sägs att pengar inte köpa lycka. Man det köper en tillräckligt stor båt för att man ska kunna segla rätt fram till den, uppger han i Vanity Fair.

Till Nöjesbladet säger han att ön med sex sandstränder var ett impulsköp.

”Jag gör ingenting”

– Jag hade gjort den första piratfilmen och ”Secret window” och åkte på semester med mina barn och min tjej. Då sa någon att det fanns en ö till salu lite längre bort. Vi åkte och tittade, gick en promenad och jag sa, ”Den här är det. Det känns helt rätt”.

– Det kan verka lyxigt – och det är det sannerligen – men det ger mig

en avskildhet där ingen ser mig eller riktar en kamera mot mig.

Vad brukar du göra när du är där?

– Bokstavligen ingenting. Mina barn plockar snäckor och bygger sandslott. Där finns inga leksaker, ingenting. Det är perfekt.

Styvfader på kåken

När Depp gjorde research för rollen som fruktad bankrånare snubblade han över ett fotografi av sin bortgångne styvfar, Robert Palmer, taget bakom galler.

– Jag visste att han suttit inne. Han brukade kalla det sin collegetid. När jag frågade vilket college svarade han, ”Statesville Prison” (skratt).

– Nu fick jag veta lite mer om vad han gjort – inbrott, bankrån och sånt.

För Dillinger var kärleken allt. Hur mycket har en kvinna format ditt liv?

– Jag förstår honom precis. Jag stod i ett hotell för elva år sedan och såg en bar rygg. När den vände sig och såg på mig var det klart. Det var Vanessa.

Dillinger var sexsymbol. Det har du också kallats. Vad är sexighet för dig?

– Borstade tänder (skratt)? Ärligt, jag har ingen aning. Jag är 46. Man kan väl inte vara sexsymbol när man är 46? För mig är hela grejen är ett mysterium.

Förstår du Dillingers sex appeal?

– Ja. Han var en mycket karismatisk och mystisk man. Det sköna är att han levde som han ville och aldrig kompromissade. Det kan jag tycka är sexigt.

”En kille man vill umgås med”

Filmen nästan glorifierar Dillinger. Är vi inte för snälla mot honom? Han var ju trots allt en mördare.

– Det är inte bevisat att han dödade någon. Det finns en incident där han lämnade en bank och mejade ner en polis som hade skjutit honom i axeln två gånger.

– Jag tror inte han var mördare. Jag tror att han var en normal kille som gått i brottets skola. Innerst inne var han nog en kille som vi alla skulle vilja umgås med.