Dansbanorna blir en Borgen fattigare

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tio nya sånger och tolv gamla hits.

Nick Borgen tar ett värdigt farväl av den danspublik som älskar honom.

På avskedsalbumet ”Sista dansen” (Satellite Records) har han skrivit några av sina finaste sånger.

Det ska betonas att Nick Borgen inte försvinner som musiker och låtskrivare. Han stuvar om lite, lägger tråkigt nog ner den dansorkester som bär hans namn, men satsar i gengäld hårdare på sin solokarriär och på att skriva nya låtar.

Men dansbanorna blir ett namn fattigare.

Som en sista salut till danspubliken kommer nu den sista skivan med Nick Borgens orkester med tolv av de största hitsen – men märkligt nog inte ”We are all the winners” och ”Små minnen av dej” – kompletterade med tio nyinspelade sånger.

Nick Borgens musik har sina rötter i 60–talets poptradition. Som låtskrivare har han tillfört dansmusiken en melodikänsla och en enkelhet som jag tror har haft stor betydelse för genrens utveckling. Det hörs i älskade framgångar som ”Du e det finaste jag vet”, men också i några av de nya sångerna på den här skivan.

Jag hoppas att ”En evig, lycklig dag” och ”Du gör mig lycklig”, två av skivans mer lättfotade lovsånger till livet och kärleken, blir stora hits på Svensktoppen. ”Låt mina händer vagga dig” är en av de vackraste sånger Borgen fått ur sig de senaste tio åren. Det är en Phil Collins–influerad ballad om längtan och närhet efter en hård dag.

I sina texter ser Nick Borgen på världen med ett romantiskt öga och ett öga som inte väjer för det mörker som ibland växer sig stort inom oss. Han ropar desperat efter kärlek, hyllar den han finner och bekänner att det ibland är orimligt svårt att vara människa.

I ”Flickan vid grinden” låter han en åttaårig flicka bära den sorg det innebär att se en förälder svika och ge sig av. Och det värsta är att hon ensam tar på sig skulden. Alltför sällan hör vi liknande teman i dansbandstexter. Nick Borgen har använt dansmusiken för att förmedla andra känslor än de som enbart syftar till att vi ska må bra. Han har fått oss att lyssna på texterna.

En del av de äldre arrangemangen kan kännas lite daterade, och omslaget är verkligen rekordfult, men det råder ändå ingen tvekan om att den här mannen uträttat enormt mycket för svensk dansmusik.

Tack, Nick!

Möjligen var det lite svepande att bunta ihop Andreas Wistrand i förra veckans krönika med den senaste vågen av nedlagda dansbandskarriärer.

Trots allt lämnar han inte dansbanorna utan satsar stenhårt på nya bandet Andreas Wistrands Highlights.

–Det har inget med uthållighet att göra. Jag älskar att stå på scen, säger den begåvade sångaren till mig i ett långt telefonsamtal.

Wistrand ser mycket ljust på framtiden tillsammans med sina nya bandkamrater. En av de främsta orsakerna till att han bestämde sig för att lämna Highlights var att han var ensam på sång i orkestern, och det slet på rösten under de långa danskvällarna.

–Nu sjunger alla och det låter mycket bra. Allt sitter fyrstämmigt!

Inom kort släpps nya singeln ”Fem i tolv”. Wistrand spelar under hösten in helt nytt material som ska skickas till Melodifestivalen. Samtidigt samlar bandet låtar till ett kommande album.

Andreas Wistrand talar entusiastiskt om en nytändning och uttrycker förhoppningar om att det finns plats för två Highlights på vägarna:

–Jag hoppas att dom hittar en ny sångare och kör vidare, för dom är jätteduktiga musiker, säger han om sina tidigare bandkamrater.

Bäst just nu

Michael Nystås