Uppskruvad, rak komedi

Jens Peterson

Så många får farsen ”Älskling, jag är visst gift!”

KALMAR. Fantastiska farser har välskrivna manus och aktörer med perfekt komisk tajming.

Det här är inte en sådan fars.

Men vill du skratta? Åk till Kalmar.

För några år sedan gjorde de samma pjäs som ”Vilken högoddsare”. En hyfsat nyskriven men traditionell brittisk fars kring en ljugande make, en skräckinjagande svärmor, missförstånd kring sex och otrohet. Spetsat med ­alkohol.

Historien tog sin tid att komma igång då och höll inte riktigt ihop. Thomas Petersson, Robin Stegmar och Ing-Marie Carlsson spelade även då, men allt är bättre nu. De har slipat bort svackorna tillsammans med regissören Christoffer Bendixen.

Volymen uppskruvad till 11

Nu går de rakt på komiken. Det här är utomhusteater med stora gester och utspel. Dessutom talar skådespelarna babyspråk ibland och spelar medvetet dålig teater mot varandra när de ska låtsas upprörda eller kränkta. Volymen är uppskruvad till 11.

Och det blir ofta mycket roligt. Thomas Petersson är den lätt korkade kompisen som tvingas ljuga för att skydda den gifte Stegmar, och Petersson missar inga chanser. Han slår in breda Halmstad-R som serve-ess.

Många skratt

Cecilia Forss spelar hustrun som ett förvirrat känslovåp som slits mellan sin misstänksamma moder och maken som försöker rädda lögner med nya lögner. Ing-Marie Carlsson är imponerande, mest hotfull tills hennes rollfigur mjukas upp av whisky och en barbröstad ung man.

Mycket blir knasigt och svårt att förklara. Men man skrattar. Att få skratta i en vacker utomhusteater en snäll sommarkväll är skönt nog.