Alicia Keys kvalar in på New York-topplistan

Per Bjurman

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-13

NEW YORK/VANCOUVER. Versionen hon gjorde ihop med Jay-Z blev ju stor hit. Men Alicia Keys egen inspelning av ”Empire state of mind” är ännu bättre.

Ja, den är rent av så lysande att den tränger sig in på den heliga listan över de största New York-hymnerna.

Det är absolut inget fel på det tuffare Jay-Z-originalet heller – det blev inte utan orsak älskat i staden det hyllade.

Men som den grånande mes jag råkar vara blir jag ännu mer tagen av den avskalade

balladversion Alicia Keys lade på egna albumet ”The Element of Freedom” och kallade ”Empire State of Mind (Part II) Broken Down”.

Den hörs just nu överallt och varje gång, var jag än är, får jag en sinnesvidgande kick när hon når det där ”You’re in New York”-cresendot.

Det låter, i Alicias händer, som det själv­klara svaret på alla frågor. You’re in New York.

Indeed. Vad skulle kunna vara bättre? Vad mer behöver sägas?

Så nu har jag fört in ”Empire State of Mind ”på den playlist där mina absoluta favorit­sånger om, och från, New York, huserar.

Där kommer man fanimig inte in hur som helst. Senast ett helt nytt nummer fick den äran tror jag var när den store Paxman från hälsingeskogarna kom hit och pluggade Magnetic Fields ”The luckiest guy on the Lower East

Side” dygnet runt.

Men nu vill jag höra Alicias varvad med

Drifters och Johnny Thunders och Simon & Garfunkel och Suzanne Vega och Bobby

Womack och Pet Shop Boys ”New York

City boy” och Minken och Sinatra och

Dictators och Ben. E King och Velvet Underground Prefab Sprouts ”Hey Manhatten” och Ella Fitzgerald och Ramones och Lennon och ”Fairytale of New York” och ”New York groove” och ”New York City Serenade” och Lennon och Lou Reed himself.

Det är den digniteten vi talar om här.

Av de 106 miljoner amerikaner som såg

Super Bowl skulle jag tippa att 105,999 miljoner sa ”Nu skulle man vara på Bourbon Street” när slutsignalen gick och Saints helt mirakulöst och helt underbart stod som segrare. Resten var redan där.

Fina Big Easy. Vad vackert att se att hon fick tillbaka sin ”swagger” igen. Mardi Gras kommer ju aldrig att sluta i år.

En annan låt som inte heller är det minsta ny men också hörs hela tiden just nu är Black Eyed Peas ”I gotta feeling”. Och jag blir helt exalterad även av den.

Hetaste artistuppträdandet i Vancouver de kommande veckorna: Stereophonics.

Det låter inte mycket roligare än skidskytte?…