Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Dannys lyft bevisar tävlingens framsteg

Publicerad 2012-02-26

TVÅ LEVANDE BEVIS Miskovsky visar att musiker med riktiga karriärer fortfarande kan lyckas och Dannys avancerade show slår fast att schagern faktiskt har utvecklats.

Och den första som går till Globen är …

Danny? Dynazty? Christer & Lottaz?

Nej, Lisa Miskovsky.

Det var tävlingens största smygare hittills.

Markus Larsson.

Hon kom kanske inte från ingenstans.

Men subtila popnummer som Miskovskys ”Why start a fire” brukar i regel sluta femma.

Tv-publiken brukar inte rösta på den musiken. Men de köper gärna låten på Itunes efteråt.

Så brukar det heta. I den berömda teorin.

Men det finns inga teorier som håller i Melodifestivalen. Tro mig, jag har prövat de flesta sen 2006. Det går aldrig, aldrig att hitta nån form av logik i vilka som röstas fram, bort eller till Andra chansen.

Det är bara att inse: för varje ny deltävling nollställs alla räkneverk. Inget är givet på förhand.

Förra veckan ville tittarna ha en Ranelid. I går röstade de på nåt bra i stället.

Lisa Miskovsky var nog en nödvändig motreaktion till pajasnummer och påkostade skrytbidrag.

Ibland räcker det att ha en stark låt och framföra den med gitarr och två tygänglar.

Och med tanke på debatten efter Ranelids extremt underhållande ”herregud”-chock – Miskovsky bevisar att dörren definitivt inte är stängd för artister som har riktiga karriärer utanför glitterbubblan.

De behöver inte kunna dansa, turnera i ”Diggiloo”, ha en avancerad ljusshow eller dyra skor. De kan vara nåt helt annat och ändå gå vidare.

Men det fanns en stor favorit som inte fick misslyckas. En favorit som dessutom hade ett nummer som fick alla andra blekna.

Och när det verkligen gällde gick Danny Saucedos stämband och knöt sig.

Den första tagningen av ”Amazing” var, rent sångmässigt, den sämsta versionen jag hört den unge perfektionisten göra i Malmö. Det lät riktigt surt.

Taskig medhörning? Troligtvis berodde den tveksamma tonträffen på ren och skär nervositet. Flera månader av repetitioner och arbete kan vara förgäves på tre minuter. Den pressen och situationen måste vara skräck­injagande.

Nu gick det vägen ändå. Förmodligen sopade Danny också hem de flesta av rösterna. Och eftersom deltävlingen i Malmö hade den högsta röstsiffran hittills i år, 642 413 stycken, blir fortsättningen i Globen intressant.

Det kan betyda att Danny har fläktvinden i ryggen när han tar på sig sin vita rymddräkt i finalen.

Mantrat som började redan innan Melodifestivalen 2012 startade har inte ändrats:

Loreen eller Danny? Danny eller Loreen?

Det finns två saker som dröjer sig kvar efter årets fjärde deltävling.

Dels att miljonsatsande Charlotte Perrelli, som vunnit Melodifestivalen två gånger, inte ens kom bland de fyra främsta. Det finns mycket att säga om den saken, men det går inte att pimpa en halvhyfsad låt.

Och dels Dannys lyft.

Momentet när han upphäver tyngdlagen bevisar hur mycket tävlingen har utvecklats.

Just där befinner vi oss ganska långt i från ”Fyra bugg och en Coca-Cola”.

Följ ämnen i artikeln