Han sumpade dröm- jobbet – alldeles själv
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-18
Det blev grodan som kan ha sumpat Måns Zelmerlöws högsta dröm.
Nu får SVT tänka om.
Visst skulle det bli lite pinsamt?
Om det visade sig att det inte var ett missförstånd mellan SVT och Måns Zelmerlöw.
Att SVT faktiskt utsett honom till en tänkbar ersättare till nästa år. Men att Måns råkade säga liiite för mycket liiite för tidigt.
Jag tror att Måns uttalande (eller icke uttalande, hur det nu än ligger till) inte bara sköt fram utan också sumpade hans chanser att ersätta Anders. I alla fall nästa år.
Överraskningsmomentet är väck och SVT måste tänka om.
I går kunde Lundin inte låta bli att retas med Mums-mums i tv om triangeldramat mellan dem och SVT.
Ett ironimissbruk som till och med fick Måns att för några sekunder tro att Lundin menade allvar.
Lundin försökte skämta bort allvaret. Att han kunde ha förlora jobbet till en 27 år yngre flickfavorit som kan göra allt från att sjunga tre minuter på franska (imponerande men stundtals för dramatiskt) till att leda Melodifestivalen.
Efter en hel säsong är Lundins ironi lika unken som en svettig, noppig tubsocka.
Jag och en kollega har som tradition att tjabba lite via sms under allsången varje tisdag.
I går fick jag följande betraktelser:
”Sånger med du-de-li-dej uppskattas mycket av de som byggde Sverige.”
”Vaaaarför pratar Anders så mycket engelska?”
Utspel som ”You’re gonna get rich boy” (till Magnus Uggla) och ”go break a leg” (till Måns) blev nästan lite roliga efter ett tag.
Min skämskudde är lika utsliten som ett gammalt hundben vid det här laget.
Ironi funkar inte med allsången.
Ytterligare ett bevis på det var Magnus Ugglas brandtal om sin storhet. Ironi, som dessvärre föll platt à la Lundin.
Nä, allsångsavslutningen höll inga löften. Innehöll inga överraskningar.
I stället var det Sveriges Radios symfoniorkester som satte tonen.
Anders Berglund i all ära men i går kändes allsången à la pensionär.
Jag håller med Måns – var tog de STORA artisterna vägen?
Sommaren är över. Stockholms siluett gömmer sig bakom regndimman och det skymmer numera redan klockan åtta.
I går hörde jag ”Stockholm i mitt hjärta” för sista gången i sommar.
Gråter jag för det?
Nope.