Frågan får Norges mest hatade man att tystna

Svenske reportern Ivar Berglin: Jag var livrädd

VBS svenske reporter Ivar Berglin ställer en fråga till Gorgoroths fruktade exsångare Gaahl.

Gaahl ser sig förstrött omkring, mumlar någonting om att Ivar ”ställer fel frågor” – och faller i trans.

I tre minuter sitter han nästan helt blick stilla utan att yppa ett ord.

– Jag var livrädd. Vi hade ju hört att han kan bli helt bindgalen, säger Ivar Berglin till aftonbladet.se.

I dagens avsnitt av VBS dokumentär ”True Norwegian black metal” låter sig VBS-teamet, bestående av svenske reportern Ivar Berglin, fotografen Peter Beste och producenten Rob Semmer, ledas upp på ett snötäckt berg i Gorgoroths exsångare Gaahls hemby Espedal i Norge (klicka på länken ovan för att se inslaget).

– Vi följde honom blint ut i vildmarken. Ingen av oss hade den blekaste aning om var han skulle föra oss, säger Ivar Berglin i dokumentären.

Äventyrade hela produktionen

Vandringen visar sig vara en större utmaning än teamet först trott. Producenten uttrycker vid flera tillfällen att det äventyrar hela produktionen.

– Vi var ute i sammanlagt nio timmar. Sex timmar gick åt till att ta oss upp till toppen. Vi trodde att det skulle ta max en och en halv timme. Det blev riktigt nervöst när solen gick ner och snön började falla. Då vänder sig Gaahl om och säger ”jag har aldrig sett himlen så här mörk”. Då blev vi oroliga på riktigt. Vi undrade om vi skulle ta oss ner levande, säger Ivar Berglin till aftonbladet.se.

Slutligen når de toppen, där Gaahl visar teamet sina förfäders jaktstuga, som ”betyder väldigt mycket för honom”.

– Så länge naturen inte tillåts regera efter sina egna lagar kommer det alltid att finnas kungar och slavar, menar den naturintresserade Gaahl.

I dokumentären uttrycker Gaahl sin avsky för de ”får” som flockas kring black metal – de som bara lyssnar på banden för musikens skull. Gaahl hävdar att han inte vill ha några anhängare eftersom han då skulle bli lika avskyvärd som det samhälle han föraktar.

”Du ställer fel frågor”

– Du spelar inte black metal om du inte är en krigare. Black metal är ett krig mot alla andra, säger han.

I slutet av dokumentären kommer svenske reportern Ivar Berglin på kant med Gaahl, när han ställer en till synes harmlös fråga. Gaahl ser sig förstrött omkring, mumlar någonting om att Ivar ”ställer fel frågor” – och faller i trans.

I tre minuter sitter han nästan helt blick stilla utan att yppa så mycket som ett ord. Så slutligen spärrar han upp ögonen – och riktar en skräckinjagande blick mot Ivar.

– Jag var livrädd. Det var sjukt läskigt och obehagligt. Vi hade ju hört att han kan bli helt bindgalen. ”Vad tänker han och vad ska han göra nu?” Det var de tankarna som for runt i mitt huvud, säger Ivar Berglin till aftonbladet.se.

Erbjöd mer vin – för att lugna honom

– De här tre minuterna kändes som tre år med allt som man hinner fundera på. När han kom tillbaka till verkligheten fick man försöka prata om någonting helt annat, börja om från början och erbjuda honom mer vin för att lugna honom.

Se bilderna från filmteamets hårda vandring uppför det bistra snötäckta berget, och hör frågan som får den fruktade sångaren att tystna. Klicka på tv-länken högst upp i artikeln.

Fakta: Det här är black metal

Black metal är en extrem subgenre av heavy metal. Genren kännetecknas av högt tempo, ”growl” (skriksång), väldigt distade gitarrer, dubbla baskaggar på trummorna, dissonanta tonföljder och okonventionella låtstrukturer.

Grunden till black metal lades på 1980-talet, då band som Venom, Bathory, Hellhammer och Celtic Frost förde det som kallas thrash metal i en extremare riktning. Genren förädlades i det som kallas ”den norska black metal-vågen” i början på 1990-talet av band som Mayhem, Burzum, Darkthrone, Immortal, Dimmu Borgir, Satyricon och Emperor.

Kända svenska black metal-band är ovan nämnda Bathory samt Marduk, Dissection, Lord Belial, Dark Funeral, Arckanum, Nifelheim och Abruptum.

Norska Dimmu Borgir är ett av de mest kommersiellt framgångsrika black metal-banden, och har bland annat haft en albumetta i Norge (med åttonde albumet ”In sorte diaboli”) – vilket har gett bandet en ”mainstream”-stämpel i black metal-världen.