Fyra som verkligen hör hemma i finalen
Marcus Leifby om fajten mellan en hockeypsykopat och Stenmarks kvinnliga motsvarighet
Världens genom tidernas bäste handbollsspelare.
Ett strategiskt ess med dubbla OS-guld.
Ingemar Stenmarks kvinnliga motsvarighet.
Och en hockeypsykopat.
Visst känns det här som det perfekta finalfältet?
Må bästa övermänniska vinna.
Det hade förstås varit en dröm att få se Stefan Schwarz i den här finalen.
Hade han varit kvar i tävlingen skulle han förmodligen suttit där nere på bassängbottnen tills det att någon knackat honom på axeln med en håv och meddelat ”du har vunnit, du kan komma upp nu”.
Men, man ska inte gråta över en spilld 94-hjälte.
Det känns verkligen som att de återstående fyra är de mest värdiga finalisterna.
Magnus Wislander, Anna Le Moine, Jörgen Jönsson och Pernilla Wiberg har imponerat mest.
De är mångfacetterade och kan ta sig an alla typer av utmaningar, fysiska som mentala.
Och av de kvarvarande fyra tror jag att Jönsson och ”Pillan” är starkast.
Wislander har hunnit bli 48 år, han har fortfarande en lekfullhet i sig och har alltid nära till lite skratt och flams.
Ibland lite för nära, känns det som.
Tillskillnad från Jönsson då.
Ängelholms egen Dr. Jekyll och Mr. Hyde.
Så fort det vankas tävling byter han skepnad helt, det är som att slå av och på en lampa.
Helt plötsligt finns energin och spänningen där och han börjar glöda.
Anna Le Moine har imponerat men jag tror inte hon kommer ha en chans mot urkraften Wiberg.
Hon är som en kvinnlig motsvarighet till Ingemar Stenmark.
Ett fysiskt praktexemplar och perfektionist så fort det finns något att tävla om.
Kan man växa upp i Norrköping och ändå bli bäst i världen på utförsåkning, då bär man på någonting extra.
Det är ungefär som att en gotlänning skulle börja åka skridskor och bli en av världens bäste... ishockeyspelare.
De här människorna har någonting som andra saknar.
Där har ni mitt finaltips, men jag vill förstås ha mycket underhållning och utmattning på vägen dit.
Såg ni den där hinderbanan?
SÅG NI!?
Jag hoppas de knäpper på lite ström i stängslet de ska krypa under, och släpar fram psykchocktortyr-kallduschen som användes förra säsongen.
Spanska stöveln är kanske lite att ta i, men ni förstår vad jag är ute efter.
Utslagsgivande tävlingar och kraftmätning av sällan skådat slag.
Det har de här mästarna verkligen gjort sig förtjänta av.
Leifbys
LÄCKRASTE
Mördarbacken! Min absoluta favoritgren. Inte bara för att de mattar ut deltagarna fysiskt, utan även för att klippningen är ett mästerverk. Den pampiga filmmusiken varvas med ett flåsande, stånkande och gnällande som är helt fantastiskt att lyssna på. Såg ni hur trött Jönsson var? Han försökte knuffa upp den tunga blobb-bollen... med huvudet.
LAVETT
Snacket om ”vad tidningarna skrev för dumt” som dyker upp varenda säsong är så ohyggligt tröttsamt. Det har skrivits en del bra saker också, har ni glömt det? Publicitet som säkert var till er hjälp när ni skrev era lukrativa reklamkontrakt? Och Pernilla Wiberg satt och bläddrade i en ”Hänt Extra” när hon trodde att ingen tittade på. Busted.