Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Man ska aldrig lyssna på en scandal beauty

LAS VEGAS. Sitter vid den luxuösa poolen på Bellagio och undrar hur våra bedagade scandal beauties har det i?dag.

En stekhet eftermiddag för åtta år sedan låg de precis här i varsin solstol och talade om att man ska passa sig för äktenskap.

Om vi lyssnat hade vi ­inte fått vara med om en av de mest essentiella Vegas­upplevelserna.

Per Bjurman.

Våren har kommit till Vegas, men det är fortfarande för svalt för att jag, som inte slutar förakta vädret förrän termometern visar på 30 plus, ska bada.

I?stället sitter jag i en bekväm stol under en palm och röker och läser Lee Childs och tänker på de tre åldrande bombnedslag som förgyllde en brutalhet eftermiddag sensommaren 2002.

De låg ett par meter från där jag sitter nu, vid den stora poolens bortre kortsida. Något bedagade, närmare 50 än 45. Platina-­blonda. Fixade vid fler än ett tillfälle. ­Lyfta. Silikonpumpade. ­Botoxade. Och väldigt roliga. Det var Saman­tha-i-”Sex-and-the-city”-klass på varenda kommentar de fällde. Särskilt när några ­solbrända hunks nere i poolen försökte impa på dem haglade sarkasmer så underbart vassa att vi i solstolarna intill satte bloody mary-klunkarna i vrångstrupen.

Men plötsligt sprack fasaden. En ung man reste sig upp och påkallade hela pool­områdets uppmärksamhet. ­Sedan gick han ner på knä och friade, högt och ogenerat, till sin flickvän.

En av våra ladies började ­gråta, en annan pep ”åh, hoppas det går bättre än för mig” och den tredje – den tuffaste; en Britt Ekland med längre naglar och mer uttalad fäbless för string-modet – satt bara och gapade.

När föreställningen var över och den unga fästmön, till dånande applådåskor, svarat ja ­utbrast hon:

– Så dumt. Man ska tacka nej. Äktenskap är lika onödigt som dagen-efter-piller är nödvändigt.

Ett dygn senare satt yours truly och tittade in i Little White Wedding Chapels drive-thru-lucka medan Charlotte Richards bad oss svära evig trohet.

– I do, sa jag.

– I do, sa Soffan.

Sen störtade vi iväg längs I-15, mot Los Angels, lika fnissiga som nygifta.

Det gick åt helvete rätt så fort och det har hänt att jag önskat att jag hade lyssnat på Britt Ekland-kopian vid poolen – hon visste vad hon talade om.

Men nu inser jag att det förstås bara varit fånig självömkan. Att gifta sig i Vegas – drive-thru stylee! – är förstås något av det coolaste man kan göra, sen spelar det ingen större roll hur det går.

Sensmoral?

Tja, om det finns nån: Låt dig underhållas av bedagade scandal beauties vid poolkanten, men ta inga råd på allvar.

Följ ämnen i artikeln