Dame Edna är död – drag queens är odödliga
Två dragroller charmade 80-talspubliken före Dame Edna
KRÖNIKA. Två av filmhistoriens mest minnesvärda ”könsbyten” gjorde entré på 1980-talet.
Efter det tog Dame Edna världen med storm.
Barry Humphries må vara död, men drag queens är odödliga.
Det finns en förtryckande konservatism därute som med förbud och hat som verktyg siktar in sig på dragkulturen. Nyligen infördes en lag i Tennessee som i vissa fall förbjuder dragshower. Häromdagen illustrerade SD-provokatören Björn Söder nyheten om att en dragduo ska guida barn på Dramaten med en emoji som spyr.
Trots detta vidriga klimat firar ett tv-program som ”Drag race Sverige” triumfer. Inte i linjär-tv, om vi ska gå efter tittarsiffror, men bland en yngre publik där drugorna har gjort intryck i sociala medier, inte minst Tiktok.
Och när nyheten kom i lördags att Barry Humphries hade dött, 89 år gammal, översvämmades vi online av klipp som påminde oss om hur rolig och älskvärt bitsk Dame Edna kunde vara.
(Filmälskare minns kanske Humphries främst som hajen Bruce i ”Hitta Nemo” (2003), förvisso en underbar röstinsats).
Stjärnorna blev kärleksfullt roastade
Dame Edna slog igenom stort på 1980-talet med komediserien ”The Dame Edna experience”, utformad som en talkshow dit världens filmstjärnor och artister sökte sig för att bli kärleksfullt roastade av Australiens främsta ansikte utåt (om vi räknar bort Crocodile Dundee).
Män och kvinnor som leker med och suddar ut de stela gränserna mellan könen har dominerat filmhistorien ända sedan de första stumfilmerna. Två av mina favoriter från 1982 är Blake Edwards ”Victor/Victoria” och Sydney Pollacks ”Tootsie”, där Julie Andrews och Dustin Hoffman i båda fallen tvingas ”byta kön” för att få ett jobb/slippa svälta. I Andrews fall är det dubbel förvirring, då hon spelar en kvinna som låtsas vara en man som uppträder på scen som kvinna...
Filmerna må ha ett heterosexuellt perspektiv, men ”de förbjudna känslorna” finns där ändå, som en smått utmanande pralin bland allt det mysiga och roliga med drag-kalabaliken som Andrews och Hoffmans rollfigurer kastar sig in i.
På samma sätt fortsatte sedan Dame Edna att vinna 80-talshjärtan.
Uttryckte sig transfobiskt
Barry Humphries hamnade visserligen i blåsväder flera gånger när han uttryckte sig transfobiskt. Det var också en sida av honom, som lär oss att inga av de celebriteter vi avgudar är hundraprocentigt goda eller onda.
”Nobody’s perfect”, som Joe E Brown sa till sin ”Daphne” (Jack Lemmon) när han i slutscenen av ”I hetaste laget” (1959) upptäcker att han blivit kär i en karl i klänning.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.