Glöm lottningen – Anna klarade inte att välja rätt
Marcus Leifby är glad att Le Moine kom hem helskinnad
Saker jag helst undviker:
Speedos-bada i hajrikt vatten.
Kasta vattenballonger mot en grizzlybjörn.
Klappa en bistucken bisonoxe.
Utmana Jörgen Jönsson i en nattduell.
Anna Le Moine gjorde just det, det kan mycket väl ha kostat henne en finalplats och jag är glad att hon fick åka hem – helskinnad.
Hell Week.
Det kallas så, de sista tävlingarna och avsnitten i ”Mästarnas mästare”.
Det som mycket väl kunde ha varit ett simläger med Gunnar Larsson visade sig i stället vara en elektrisk hinderbana, ”Idioten” och en ny hinderbana med tungt packade ryggsäckar.
Fantastiska tävlingar på alla sätt och vis. Jobbiga som fan.
Och precis som väntat utklassade Pernilla Wiberg och Jörgen Jönsson allt motstånd.
De är helt outstanding och så vida inte ”linjespel” eller ”japan-varianten” dyker upp som tävlingsmoment i finalen lär Wislander sluta som god trea.
Wiberg och Jönsson är snabbare, smidigare och mer uthålliga.
Jag har svårt att se att de kvalitéerna inte kommer att bli utslagsgivande i finalen.
Anna Le Moine kunde varit där hon också, i en final, om hon hade velat.
Tror ni verkligen att hon lät lotten välja motståndare?
Jag är skeptisk.
Jag tror att hon hade kamratliga känslor för Wislander, de blir ju så när man grillar en flintastek och dricker lådvin tillsammans, det är inget konstigt med det.
Men i tävlingssituationer likt de här, där motståndet är så här pass giftigt och skoningslöst, innebär det också att man förvandlas till ett enkelt byte.
Le Moine hade garanterat haft bättre chans mot Wislander, hennes odds att ta sig till en final hade ökat markant, men valet blev för jobbigt.
Jönsson var, precis som vanligt, totalt skoningslös.
Jag kom på mig själv tänka ”nej, nej, nej” när hon avbröt middagsmyset för att berätta vem som hon skulle duellera mot.
Jag var uppriktigt orolig för vad som skulle hända där i den ungerska sommarnatten.
Skulle Jönsson sticka fram pannbenet på nytt?
Slita av Anna Le Moine en arm? Eller bara punktera en lunga?
Nu var han bara alldeles för snabb, processen blev kort (2-0) och det var skönt att båda två kunde ta sig därifrån för egen maskin.
Jörgen Jönsson skulle egentligen inte varit med i år.
Han halkade med när Gunde Svan tvingades lämna återbud på grund av någon twarliknande åkomma.
Nu har reserven, via tre nattdueller, tagit sig hela vägen till final.
Det skulle inte förvåna mig om han tar hem hela skiten.
Leifbys LÄCKRASTE
Det går inte att sluta fascineras av denna Pernilla Wiberg. Hon var reptilsnabb i hinderbanan och slingrade sig fram i sanden likt en kopparsnok. Hon har tagit åtta grensegrar och vunnit fyra temasegrar av fem möjliga. Och då återstår ändå ett program och ett par tävlingar. Det måste vara något slags Mästarna-rekord, eller?
Leifbys LAVETT
Nattduellen. Den måste göras om till nästa säsong. Den är fortfarande väldigt spännande och dramatisk, men Jörgen Jönsson har blottat bristerna i uppgörelsen. Det som borde handla om vem som är snabbast har i stället handlat om vem som är starkast, och om vem som är bäst på att slita saker ur någon annans näve. Det känns inget vidare.