Thorsten Flinck har rest sig igen

Zandra Lundberg

Livet leker efter schlagern: Det är alltid trevligt för en fattig man

helskärm

Thorsten Flinck har sanner­ligen rest sig igen.

Tack vare Melodifestivalen kan han höja sina gager rejält i sommar.

– Det är alltid trevligt för en fattig man, säger han.

Sommarpratar

Den skandalomsusade Thorsten Flinck, 51, har gått från hemlös och slav under drogerna till folkkär sångare.

Han tog sig till final i Melodifestivalen och får nu det hedersfyllda uppdraget att göra ”Sommar” i P1.

Det går helt enkelt bra nu.

Sommarmånaderna är redan späckade av spelningar för Flinck och revolutionsorkestern.

Gick ner 20 kilo

Och prislappen för att få Thorsten på scenen har höjts – rejält.

– Tiden efter Melodifestivalen har varit bra, framför allt kan man höja gagerna. Det är alltid trevligt för en fattig man, säger han.

Men han har fått jobba hårt för att få balans i tillvaron, redan 2009 berättade han för Nöjes­bladet hur han kämpat för att rycka upp sig.

– Jag har gått ner över 20 kilo, hemligheten är träning och kost. Det är inte lika stökigt nu som det har varit. Jag skulle inte orka det, jag är ju 48 år nu.

Senast i fjol beskrev han sig själv som utblottad och pratade om slutet på vänskapen med skådespelaren Mikael Persbrandt, 48.

– Jag är inte avundsjuk på hans roller. Däremot är jag avundsjuk på hans pengar. För jag är en fattig jävel, sa han då.

Lämnar ut sig själv

Men att han nu, i och med succén i schlagern, flera samarbeten med den omhuldade dansbandssångaren Christer Sjögren och sommarpratet, skulle ha gått och blivit folkkär vill inte Thorsten kännas vid.

– Nej det tycker jag inte att man kan säga ... eller ja, jag tycker det alltid har verkat som att publiken har tyckt om mig när jag är ute och spelar, så jag känner väl alltid en viss folklighet. Men jag tycker inte om ordet, jag använder mig inte själv att epitetet folklig. Men folk brukar tycka om vad jag gör, och jag tycker om att de tycker om det.

I ”Sommar” i P1 ska Thorsten prata om ”mod och rädsla i alla dess former”.

Han tackade ja utan att tveka.

– Jag lämnar ut mig själv bitvis, utan att lämna ut mig själv. Det är en balansgång det där. Journalister finns ju bakom varje hörn.