Nick Robinson spränger Hollywoods sexuella gränser

Gör banbrytande film om homosexuell tonårsförälskelse

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD. Inget av Hollywoods stora filmbolag har någonsin vågat göra en film om en homosexuell tonårsförälskelse.

Med Sverigeaktuella ”Love, Simon” bryts trenden.

– Jag hoppas att vi kan nå en punkt där det här är så vanligt att det inte ens behöver diskuteras, säger huvudrollsinnehavaren Nick Robinson.

När 23-åringen tar emot Nöjesbladet på ett hotell i West Hollywood är han lite blyg. Men det har inte bara med den här historiska filmlanseringen att göra.

– Jag är inte jättevan, säger han vänligt.

– Och jag gillar egentligen inte att prata om mig själv.

Men så lätt kommer inte den som valt ett yrke i rampljuset undan. Dessutom borde han ha vanan inne. Hans andra film var omstarten på Jurassic Park-serien, ”Jurassic World”. 2015 spelade den in näst mest pengar det året.

– Inspelningen var som att hoppa i på det djupa utan att kunna simma. Men jag lärde mig otroligt mycket. Alla var proffs och visste precis vad de gjorde.

”Love, Simon” kretsar kring en hemligt homosexuell tonåring som faller för en anonym skolkamrat han mejlat med. Insatserna höjs när han utpressas av en annan skolkamrat som känner till hemligheten.

Udda period

– High school är en udda period som antagligen inte är bekväm för någon, säger Nick som i filmen bland annat spelar mot Katherine Langford, känd från tv-serien ”13 reasons why”.

– Det är en period när man testar saker och försöker komma på vad som funkar och vad som inte gör det.

Själv gick han ett år i high school innan han hemundervisades det efterföljande året.

– Därefter återvände jag i två år, på egen begäran. Men i dag vet jag inte om jag skulle vilja göra det. Sociala medier gör bara skolperioden än mer komplicerad.

”Love, Simon” bygger på Becky Albertallis bok, ”Simon vs homosapiens agenda”.

Att Nick fick huvudrollen var inte okontroversiellt. Det bara spädda på kritiken som inleddes då Oscarsnominerade ”Call me by your name” använde de båda heterosexuella skådespelarna Armie Hammer och Timotheé Chalamet i filmatiseringen av de båda älskarna.

Också Nick är heterosexuell.

Leva med hemlighet

– Det var anledningen till att jag först inte tyckte att jag var rätt för den här rollen. Men Greg (Berlanti, regissör) var den som bestämde och han övertygade mig att jag borde ta rollen.

Nick såg honom som expert på området.

– Greg kom själv inte ur garderoben förrän i college. Då berättade han det för sin syster och skrev sedan ett brev till sina föräldrar. Det slog mig hur ensamt det måste vara, och hur svårt det måste vara att leva sitt liv i hemlighet.

– Just den känslan försökte jag få fram med mitt rollporträtt.

Extra personlig blev upplevelsen när hans bror berättade att han var bög.

– Det skedde precis när jag hade börjat spela in filmen. Men det hade egentligen inget med projektet att göra. Det var mer ett sammanträffande.

Något större drama tycks det inte ha blivit.

– Jag kommer från ett rätt liberalt hem. Mina föräldrar är öppna, inte dömande.

Tonårsidol

Uppväxten skedde i Seattle.

– Jag gillar Nirvana, säger han som om han förväntar sig den frågan.

– Och till viss del Mudhoney och Pearl Jam.

I dag har han dock lämnat det gamla grungemeckat för Los Angeles.

– För mig är Seattle trygghet. Det är ingen uppståndelse när jag åker dit. Det är en mycket annorlunda atmosfär mot LA.

”Love, Simon” har bara ökat på hans status som tonårsidol. Samtidigt lär framgången hjälpa honom att kunna ta sin karriär på allvar.

– Jag tror aldrig att jag har sagt till mina föräldrar att jag är redo att vara skådis och att det är något jag vill göra resten av livet.

- Jag tror att det är bättre att göra små val varje dag, att ta lite i taget.

Byggd på rädsla

Men han sticker inte under stol med att han är stolt över att filmen fått sån uppmärksamhet.

”Som att få junisolen rakt in i hjärtat”, skrev Nöjesbladets recensent och gav ”Love, Simon” fyra plus.

– Det känns som om en kulturell rörelse pågår just nu, säger Nick.

– Det är mycket uppmuntrande att se vad som sker när det gäller olikhet, acceptans och tolerans.

– Speciellt min generation ifrågasätter sin identitet mer än någonsin, oavsett om det gäller sexualitet, könsnormer och könsroller.

Innan han försvinner ut i korridoren på väg mot en väntande bil poängterar han att finns mycket kvar att göra när det gäller sexuella minoriteter.

– Jag hoppas att vi kan gå mot större förståelse för varandra och lämna den gamla basen som bara är byggd på rädsla.

Regissör Greg Berlanti svarar kritikerna – ”därför är Nick rätt i huvudrollen”:

– Jag hade sett honom i ”Kings of summer”. Där han så känslomässig och skapar så mycket empati. Ändå är han samtidigt rolig och lustig på ett smart sätt. Jag kände att han hade bredden och förmågan att skapa den ton av drama och komedi som vår film behövde. Han lyckas också hålla den tonen historien ut.