Rickard Sjöberg: Det är viktigt att fråga vem som sitter vid ratten
Programledaren för Postkodmiljonären om mod – och flyktingengagemanget
Publicerad 2021-12-29
Under pandemin skrev han debutboken ”Våga vara modig”.
I samma veva fattade också ”Postkodmiljonären”-aktuella Rickard Sjöberg och hustrun Annika beslutet att ta emot ett ensamkommande flyktingbarn.
– Det var ett sätt att göra livet större, både för oss och för honom.
I 16 år har Rickard Sjöberg lett det populära frågesportprogrammet ”Postkodmiljonären”. Det har blivit cirka 1 300 program, trots det har han inte tröttnat på sitt jobb.
– Redan efter ett par år var det folk som frågade hur länge jag skulle hålla på med det här. Då förstod jag inte alls vad de menade för jag hade ju jätteroligt. Så jag har fortsatt och fortsatt och jag tycker det är roligt varje gång jag får en ny människa framför mig i heta stolen, säger Rickard Sjöberg som är tillbaka på sitt älskade jobb sjunde januari. Då med publik för första gången sedan pandemin slog till.
Publiken tillbaka i ”Postkodmiljonären”
– Det känns jättehärligt. Det är svårt att sätta fingret på vad publiken ger, men den skapar en varm och välkomnande atmosfär som är svår att uppnå i en tom studio. Publiken var extra viktig för oss jämfört med andra program eftersom vi har en livlina som en del av spelet som heter ”Fråga publiken”. Då fick vi ersätta dem med våra tre profiler i ”Stjärnpanelen” och det gav också någonting som inte publiken kan ge på samma sätt. Då insåg vi att vi kan behålla stjärnorna och ta tillbaks publiken och det är precis vad vi har gjort.
Förutom tidigare panelmedlemmarna Titti Schultz och Jan Gradvall så är radioprofilen Amie Bramme Sey ny för säsongen.
Utforskar en ny sida
”Postkodmiljonären” har enligt Sjöberg cirka 800 000 tittare, något som är bra i dessa tider. Men han vill inte säga att det är hans förtjänst.
– Nej, det tror jag inte. Jag vet att frågesport generellt är väldigt populärt och jag tror att ”Miljonären” och ”Postkodmiljonären” är populärt. Dessutom är det många som gillar de inkilade vinstutdelningarna. Det rör om i hjärtat att se människors liv förändras när de får en massa pengar.
Du har nyligen kommit ut med boken ”Våga vara modig” som tipsar om vägar till vardagsförändring, berätta?
– Det är min första riktiga bok och det är kul när man provar sina vingar med något helt nytt. Det har varit jätteroligt att testa något helt annat och utforska en ny sida av mig själv.
”Är jag modigare än alla andra?”
Vill du hjälpa andra eller kände du att du själv behövde hjälp att vara modig?
– Man kan fråga sig ”vem är jag att skriva en bok om mod och är jag modigare än alla andra?”. Det är jag förmodligen inte. Visst, jag har hoppat ut ur flygplan och dykt bland hajar. Det är saker många betraktar som modigt, men när det gäller mer väsentliga saker i livet som innefattar någon form av mod så har jag ibland låtit möjligheten till mod flyga förbi.
– Jag har ringat in tio områden i livet som innefattar mod. Det kan vara allt ifrån att säga vad man tycker till att våga leva sitt eget liv. Det kan låta ganska pretentiöst, men det är viktigt att fråga vem som sitter vid ratten; är det jag och mina drömmar eller är det min rädsla för vad som eventuellt kan hända.
Tar hand om flyktingbarn
En typ av mod är väl att du och din fru Annika har haft ett ensamkommande flyktingbarn boende hemma hos er?
– Det var något som vi kände att ”det hoppar vi på”. Det var ett sätt att göra livet större, både för oss och för honom. Jag tror att de gånger man säger ”vi kör”, då har man gjort sitt liv större redan när man tar beslutet.
När du summerar den erfarenheten, hur går tankarna?
– Jättebra! Därmed inte sagt att allt var positivt och lätt och fritt från problem. Det var en vardag med en människa som kom från ett land där människorna har det betydligt sämre ställt än vad vi har här. Men vi har egna barn och det är inte bara frid och fröjd med dem så det var en jättebra upplevelse. Vi bidrog till hans liv på ett konkret sätt med mat och husrum och en familj att stöta åsikter med och han gav också oss något. Han kunde lära oss hur man tänker i andra kulturer och länder. Det var bra för både mig och Annika och våra barn att vara med om det här.