Rickard Sjöberg om åldrandet: ”Absolut en 50-årskris”

Programledaren fyller jämnt

Cornelis Rikken

Hipp hipp hurra!

I dagarna fyller programledaren Rickard Sjöberg 50 år.

Nu berättar han om känslan inför att bli äldre.

– Att fylla 50 innebär ändå att man tänker efter, säger han.

Rickard Sjöberg, 49, har synts i rutan sedan början av 90-talet och har kommit att bli en av våra absolut mest folkkära programledare.

– Det har gjorts en hel del tv-program, och det kommer jag fortsätta göra, säger han till Nöjesbladet.

I år firar han 15 år som programledare för ”Postkodmiljonären”, och ännu har han inte tröttnat på formatet.

– Min fru sa det till mig häromdagen att ”har du tänkt på det Rickard, att varje gång du kommer hem från inspelningen av ’Postkodmiljonären’ så är du jätteglad”. Och det stämmer verkligen. Jag älskar det här programmet.

”Absolut en 50-årskris”

Den 12 augusti fyller Rickard 50 år men något spektakulärt firande blir det inte. Han väljer att tillbringa dagen med familjen.

Att fylla 50 är något han har blandade känslor inför.

Samtidigt som han tar det hela ”med stor ro och glädje” kan han inte förneka att han märker av sitt åldrande.

– Min fysik förändras och människor runt omkring mig förändras, mina föräldrar börjar bli gamla. Att fylla 50 innebär ändå att man tänker efter liksom.

Den som följer Rickard på sociala medier har antagligen noterat att det även har dykt upp en hel del träningsbilder i flödet den senaste tiden.

Och visst kan det handla om i alla fall en gnutta åldersnoja.

– Det är absolut en 50-årskris – som har pågått i några år dessutom. Det sticker jag inte under stol med. Men det är i så fall någonting positivt, känner jag.

”Jag har levt”

Att sporta och röra på sig har han alltid gillat, men nu för tiden menar han att det är ett måste för att hålla sig i form.

– En liten sträckning för 20 år sedan gick ju över på några dagar, nu tar det två månader liksom. Det räcker nästan med att man tittar snett så sträcker man sig.

Att 50-årskrisen skulle ta sig uttryck på andra sätt än att han tillbringar mer tid på gymmet är dock inte särskilt troligt, menar han.

Det väntar alltså ingen fallskärmshoppning eller jorden runt-resa för att hitta sig själv.

De grejerna har han redan betat av.

– Inte bungyjump, men annars har jag gjort det mesta. Jag har hoppat fallskärm och åkt bob i OS-backen i Lillehammer och kört backhoppning och åkt inlines mellan Jönköping och Bryssel. Massor av de här galna grejerna. Jag har levt – och det vill jag fortsätta göra.