Mulder - den glade dåren

Fredrik Virtanen

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-02-08

Älskar Fox Mulder. Har alltid älskat ­Mulder.

Mulder är världens mest berömda ­foliehatt - en fullständig dåre - men vi slipper se den tragiska pizzakartongssanningen.

Surfa runt lite i dårhuset internet och det känns som att där bor fler falska uppgifter än sanna. Konspirationsteorierna är överallt, små och stora, glidningar och okunnigheter, medveten propaganda och trams eller Youtubefilmer som berättar att David Bowie har kallats hem av ­Satan.

Betänk det formidabla i att hur vansinnigt någonting än låter så finns det minst en tjomme som tror, Fox Mulder-style.

Så ironiskt att just internet gör journalistik olönsam när den behövs mer än ­någonsin på grund av internet.

Det är illa på riktigt: Attitydanalys­företaget Ungdomsbarometern rapporterar att 76 procent av svenska kids upplever starkt misstroende mot politiska partier - men å andra sidan är tron på konspirationsteorier rekordhög.

Mer än var tionde vuxen anser att världen styrs av hemliga sällskap, som Illuminati eller Frimurarorden. Och 30 procent av både unga och vuxna är osäkra. Alltså: Var tionde människa du träffar är galen som en hattmakare - och var tredje kan vara det.

Eller … styr kanske Illuminati? Eller ­Lions? Eller landets skomakare? Är det JAG som är naiv och skogstokig? Har jag låtit mig luras av Djävulens främsta trick - att låtsas att han inte finns?

Cirkelresonemanget är för evigt och knäppare än en uggla.

Att övertyga en konspirationsteore­tiker om att judar inte låg bakom 11 september 2001-attackerna mot USA eller att Lisbeth Palme inte sköt sin make eller att media inte mörklägger sanningen eller att jetplan inte besprutar oss med kemikalier är trassligare än att övertyga en bantare om att den nya hippa metoden från Portland verkar direkt skadlig.

Att motbevisa galenskap är svårt och det räcker absolut inte att hänvisa till orimlighet. Du kan, förstås, inte bevisa att Nasas månlandning 1969 faktiskt ägde rum. Det ligger i sakens natur att foliehatten, och bara hen, skådat Ljuset. Lika svårt som att motbevisa religiösa fanatiker som bokstavligt tror att Jungfru ­Maria födde Jesus som oskuld.

Alla kan hamna i galenskap. Plötsligt sitter du där och äter bara vete, vägrar ta vaccin och handlar kolloidalt silver för de sista pengarna ensam i Västmanland i en labyrint av upplevd sanning.

Det är ingen slump (eller?) att 90-talsklassikern ”Arkiv X” är tillbaka just nu i denna paranoida tid och är mer konspiratorisk än någonsin. Mulder (David ­Duchovny) har redan tre avsnitt in i comebacksäsongen på TV3 pekat ut självaste president George W Bush som arkitekt till mörkläggningen, nämnt ­Edward Snowden som själsfrände och nästan fått den vetenskapligt karga ­Scully (Gillian Anderson) på sin sida.

Mulder är den vackraste foliehatt ­någonsin skapad. Han ger tröst. Verklighetens Mulder bor i elsanerade igloor ­eller är ångestridne Mel Gibson i ”Conspiracy theory” - en trasa av knäppma tills han visade sig ha rätt. När Mulder kom tillbaka efter 15 år var han tjock, ­knasig och paranoid, men snart återfann han det som sanna patienter saknar: En hälsosam skepsis till sitt eget mantra, ”sanningen finns därute”.

Fråga Fredrik

Tack för dina rader om 90-­talets rasism och ”Rör ­inte min kompis”. Jag har kvar ett klistermärke från 80-talet. Varför försvann det, vet du?

SVAR: Inte riktigt. Kanske för att främlingsfientlig­heten minskade? 2010 började Aftonbladet med varianten ”Vi gillar olika”, inte riktigt lika genial. Förra veckan åter­lanserades ”Rör inte min kompis” på Facebook, sidan har nästan 20 000 likes.

Veckans ...

BABE. Anna Book. Gravt ledsen i fredags - men detta var det bästa som kunde hända 80-talsstjärnan. Ingen hade kommit ihåg mediokra ”Himmel för två” om den inte blivit diskvalificerad men ändå fått framföras. Grattis, Anna.

POETDÖD. Bodil Malmsten. Du skrev bättre än nästan alla. Det blir inte större än så. Tack.

INDIE-LÅT. ”Falcons”, Amanda Bergman är lika vass och hantverkskicklig solo som i det grundligt jordade bandet ­Amason.

MELLO. Jösses. Jösses. Helt orimligt svag inledning. Jag minns en lokarevy i Mjölby som hade starkare låtmaterial. Undrar om general Christer Björkman lagt sop­låtarna först för att ­sedan öka? Låt oss hoppas.

FILM. ”The Danish girl”, verklighetsbaserat könsbytesdrama med Eddie Redmayne och ­Alicia Vikander som de danska tidiga 1900-talskonstnärerna Lili Elbe och Gerda Wegener. Fick ett halvbra mottagande av filmrecensenterna, men jag tycker den är ­lysande om man gillar att bli deprimerad på bio. Det gör jag i och för sig inte.

SOUL-LÅT. ”Cry”, Vanessa Falk. Äpplet faller inte långt från bananerna, eller hur brukar man säga?

FUNKDÖD. Maurice White, 74, som grundade den stundtals formidabla funkorkestern Earth, Wind & Fire är död. Det är för många som dör nu.