Gubbarnas fioler hetast i Sandviken

Markus Larsson

SANDVIKEN. Förra veckan hade jag en teori.

Den gick ut på att ung slår gammal.

Och så kommer Orsa spelmän och förstör alltihop.

Tack för den, gubbjävlar.

Reaktionerna efter Melodifestivalens första vecka blev som vanligt.

Nätbråkstakar och vänner och kollegor och ”Let’s dance”-krönikörer påstod att det var tidernas sämsta deltävling sen Moses låg och jäste i vassen.

Vilket bara bevisar en sak. Minnet är kort och kollen är noll.

Musikens kvalitet var visserligen klart diskutabel. Men det är den alltid. Melodifestivalen är inte en scen för samtidens absolut bästa musik. Alla som påstår nåt annat måste genast kontakta sin lokala vårdcentral och skölja vaxet ur öronen.

Såna låtskrivare och artister ställer inte upp i tävlingen.

Men nog om det. Det här är inte bara en annan vecka. Det är en helt annan tävling.

Efter onsdagens första uppspelning av andra delfinalens bidrag sitter både proffstyckare och inbitna nördar och kliar hål i huvudet.

Det blir allt svårare att förutspå eventuella vinnare och förlorare. Framför allt i lördagens kommande mix som, lite kortfattat, består av följande:

En partyglad blandning av balkanstök och hiphop ( Dogge & Andra gene­rationen). Djupblå och melankolisk 60-talsschlager ( Anna Maria Espinosa). Retrosoul enligt Duffys och Amy Winehouses populära modell ( Pauline). ”Top Gun”-rock ( Highlights & Mist). Hård klubbdisco ( Hanna Lindblad). Och en Andreas Johnson-ballad (Andreas Johnson).

Många inuti Melodifestivalens lilla media­bubbla spår stora framgångar för valpen Eric Saade, med reservation för att han ska klara scenshowen utan att darra sönder knäskålarna av nervositet.

Och, visst, refrängen i hans mobilsignals­poppiga ”Manboy” är precis lika irriterande som eksem. Eller Britney Spears ”Woman­izer”.

Om inte min underbare kollega och schlagerbloggare Tobbe Ek slutar att sjunga refrängen snart – ”manboy, manboy, manboy” – kommer jag att göra en Dolph och ringa en torped.

Men det är Kalle Moraeus & Orsa spelmäns varma och ärke­svenska fiol­visa ”Underbart” som, överraskande nog, gör det starkaste intrycket. Om refrängen lyckas väcka BAO-publiken kan gubbarna gå långt.

Låter det konstigt? Vad har Orsa spelmän med år 2010 att göra?

Vänta och se.