”Beetlejuice” på Östgötateatern – snacka om att komma rätt i tiden
Europa-premiär samtidigt som filmens uppföljare slår publikrekord
Publicerad 2024-09-07 23.01
Snacka om att komma rätt i tiden.
Östgötateatern har Europa-premiär på ”Beetlejuice”, samtidigt som filmens uppföljare slår publikrekord i USA och även haft Sverige-premiär i helgen.
Peter Jansson i titelrollen är bara ett exempel på de många bra skådespelare som harvar på utan större uppmärksamhet på landsortens teatrar.
Beetlejuice
Musikal på Östgötateatern i Norrköping. Regi: Markus Virta. Manus: Scott Brown, Anthiny King. Musik och sångtexter: Eddie Perfect. Svensk översättning: Calle Norlén. Med Peter Jansson, Sayuri Yukawa, Tobias Almborg, Miranda Coral Engholm, Lara Eide, Eric Hallengren, Caroline Harrysson, Julia Küster, Karin Oscarsson, Alva Palm, Olle Roberg, Daniel Sjöberg med flera.
Spelas till och med 6 oktober i Norrköping. Sedan i Linköping 31 oktober-8 december.
Tim Burtons film från 1988, blott hans andra, blev ett stort genombrott för regissören. En spökkomedi där några döda spökar för de som flyttat in i ett nytt hus. De leds av Beetlejuice, som fastnat någonstans mellan dödsriket och den verkliga världen. Om någon upprepar hans namn tre gånger i sträck, kanske han kan få komma tillbaka till det riktiga livet. Han får hjälp av den nya familjens tonårsdotter Lydia, som är besatt av döden och att få kontakt med sin avlidna mamma.
Skruvad, galen och effektfylld humor. Nya filmen ”Beetlejuice Beetlejuice” har ännu mer av den varan.
Går det att få fason på en så sådan historia på en teaterscen?
Ja, faktiskt. Musikalen kom till Broadway i New York för fem år sedan. Regissör för den svenska uppsättningen är rutinerade Markus Virta, som förvandlade ”Så som i himmelen” till succémusikal, som på Östgötateatern gjort musikalversionen av franska storfilmen ”Amélie från Montmartre” och senast låg bakom ”Höga Kusten”, suverän musikteater baserad på Tomas Ledin-låtar om bland annat Ådalen 31.
Visst saknar man bombastisk filmmusik
Det är nog inte lätt att ta sig an huvudrollerna i ”Beetlejuice”. Många har Michael Keaton och Winona Ryder på näthinnan när de tänker på titelrollen och Lydia.
Första akten följer filmen ganska väl, sedan tar musikalen delvis andra vägar. På scenen har Beetlejuice betydligt större roll än i filmen. Peter Jansson förvaltar den väl. Har komisk tajming, sjunger bra och rollen är utformad så något som heter överspel finns inte. Ibland kommer jag att tänka på komikern Micke ”Svullo” Dubois (1959–2005). Jansson har lite av hans gränslösa utstrålning och energi, men är en betydligt bättre skådespelare.
Sayuri Yukawa, som spelar Lydia, är ett namn att hålla utkik efter i framtiden. Spelar Lydia mycket övertygande och sjunger fantastiskt.
Visst saknar man Danny Elfmans bombastiska filmmusik. Och här finns kanske inga hits, direkt, men sångerna fungerar i sitt sammanhang och Calle Norlén, rutinerad i dessa översättningssammanhang, har gjort ett suveränt jobb.
Och naturligtvis är Harry Belafonte-hiten ”Day-O (The Banana Boat song”) med i en härligt galen version från större delen av ensemblen. Ett suveränt och väldigt roligt slut på första akten.
Sången bryter av totalt
Andra akten har också ett liknande kanonnummer som utspelas i något slags dödsrike.
Stine Martinsens scenografi och kläder förtjänar också beröm, men framför allt tycker jag det är kul att komma ut på landsorten (även om det nästan är mina gamla hemtrakter) och se hur många begåvade skådespelare som harvar på utan någon större uppmärksamhet. Ingen nämnd, ingen glömd, men alla på scenen, flera av dem i flera roller, gör ett kanonjobb. Sedan är musikalen i sig stundtals både ojämn och lite rörig.
Kan dock inte låta bli att nämna Alva Palm. En praktikant från Högskolan för scen och musik i Göteborg. Hon gör ett nummer som en rädd flickscout som kommer till spökhuset. Den sången bryter av totalt från resten av musikalen – och framstår därför som extra rolig.