Skandalfritt bland årets Guldbaggenomineringar
Årets Guldbagge-nomineringar bjöd inte på några större överraskningar eller skandaler.
Fast Tomas Alfredson kunde gott ha fått lite mer kärlek. Hans Jönssonligan-film förtjänar att tävla om både bästa film- och regipriset.
Kritikerfavoriten ”Charter” av Amanda Kernell fick flest nomineringar, sju. Tätt följda av Henrik Schyfferts ”Spring Uje spring” och ”Se upp för Jönssonligan”, sex var. Den sistnämnda fick flest nomineringar i de så kallade tekniska kategorierna, som ljud, visuella effekter, scenografi , mask/smink och kostym. Uteblivna nomineringar för bästa film och regi handlar säkert om den urgamla traditionen att så kallad finkultur alltid slår så kallad fulkultur vid prisgalor.
Kul att årets bästa film, ”Spring Uje spring”, har chansen till så många priser. Blir stenhårt mellan den och ”Charter” i de tyngsta kategorierna.
Som bästa skådespelare. Vad är bäst? Uje Brandelius som sig själv eller Rolf Lassgård som kvinna? Svårt val.
Stenhårt blir det även i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll. Blir svårt att sätta en före den andra av Ane Dahl Torp (”Charter”) och Josefin Neldén (”Psykos i Stockholm). Där hade även Jennie Silfverhielm varit värd en nominering, för ”The average color of the universe”. Det är ju i princip hon som är den filmen.
Några andra noteringar:
Få har sett flyktingdramat ”Ghabe”, men båda skådespelarna (Adel Darwish, Ahmad Fadel) är värda sina nomineringar för huvudroll respektive biroll.
Hedda Stiernstedt – som berör som dottern i ”Min pappa Marianne” och roar som kaxig bov i ”Se upp för Jönssonligan” – var värd en birollsnominering.
Som östgöte tycker man förstås det är kul att Marie Göranzons extremt breda östgötska som Vanhedens mamma i ”Se upp för Jönssonligan” uppmärksammades.
Och kors i taket, till skillnad från under flera år har inte juryn för bästa dokumentärfilm missat att nominera den dokumentärfilm som engagerar flest människor, Nathan Grossmans ”Greta”.