Gör verkligen andra så här? Japp, på bästa sändningstid
Ida Söderberg om ”Gift vid första ögonkastet”
De djupa samtalen avlöste varandra i avsnitt fem, och det är både rörande och inspirerande: Det går att prata om det som skaver (för skaver gör det, nu är smekmånaden över och till och med Arvid och Ida behöver distans) utan att bråka. Utan att hamna i försvarsställning, utan att ta allt personligt.
Parterapi, det kan nog vara något ändå.
Det är befriande att få se den intimiteten
I slutändan är det trots allt bara en scen som stannar kvar. En högst vardaglig. En scen ur ett äktenskap.
Den när kapten Arvid med precision plockar ett svart hårstrå från Idas haka.
Jag var tvungen att se förfarandet två gånger.
Det är befriande att få se den intimiteten. Att vara ihop är ju minst sagt emellanåt gränslöst, den andras kropp blir nästan ens egen. Men det brukar ju ske i det privata: Gör verkligen andra så här? Japp, på bästa sändningstid.
Och visst säger det väl ändå något om en man som gör det utan stön och stånk?
Inte att han är ”extremt jämställd”, som Ida tycker när han står i köket.
Men att det finns något sympatiskt i människan.
De kanske trott att tjejer kommer utan skägg, men du som läser vet givetvis bättre
Kanske är det så att det är de som enligt den stereotypa bilden kan verka som de manligaste männen också är de mjukaste.
Och att alla de killar man själv träffat genom tiderna, som sannerligen inte haft en militär aura, och som chockat påpekat ens behåring (mustasch? ve och fasa!) bara varit osedvanligt grunda. De kanske trott att tjejer kommer utan skägg, men du som läser vet givetvis bättre.
Men att Arvid konstaterar att han kommer ta större del av hushållsansvaret handlar ju bara om pedanten som driver honom, inte att han slår ett slag för vikten i att dela bördorna.
Annars då?
Alexander har nog eventuellt inbillat både sig själv och tittarna att han hållit i taktpinnen, men det är tydligt att Lina styr. Jag hade fått för mig att hon var störtförälskad, troligtvis då SVT framställt henne som ömtålig. Som någon i behov av omsorg. Så är det inte. Hon vet vad hon vill, men presenterar det mjukare än Stina.
På tal om henne så har hon och Fredrik ett gemensamt lugn. De känns så vuxna, som föräldrar med mellis i väskan, och kan nog bli starka ihop. Dessutom är det så fint att se hur de dras till varandra. När han kommer hem från jobbet springer hon till hallen för att möta upp. En målbild om någon.
Kanske kan attraktion faktiskt växa fram? Då är det jag som äter upp den berömda hatten.
