Alexandra Rapaport: ”Det svider att se någon av förövarna fortfarande jobba”

Ett år sedan uppropet #tystnadtagning

Jan-Olov Andersson

Ett år har gått sedan skådespelarnas #tystnadtagning-uppror.

Och lite saker har hänt.

– Ibland svider det när man ser att någon som gjort bort sig får fortsätta jobba. Men vi har fått personer lyfta ur produktioner där det inte har funkat, säger Alexandra Rapaport.

Det är ungefär ett år sedan #metoo-rörelsen drabbade världen med full kraft.

På fredag är det ett år sedan de svenska skådespelarnas #tystnadtagning-uppror först läta tala om sig. Då samlas represanter för dem och tv- och filmbranschens makthavare för att ha en uppföljning om vad som har hänt och vad som ska hända. Dock utan att media får närvara.

Under onsdagen hade man presskonferens. Skådespelerskorna Alexandra Rapaport, Moa Gammel och Sofia Ledarp. Kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp). Och Michael Porseryd, vd för stora filmbolaget SF Studios.

”Gud, man blir hörd”

– För mig personligen har det varit en känsla av frihet. Gud, man blir hörd. Någon tar en på allvar. Och fantastiskt att det öppnat dörrar för att få prata med makthavare, säger Sofia Ledarp.

– Vi har massor av åtgärder, sådant vi har pratat med makthavarna bakom lyckta dörrar om, sådant vi inte har kommunicerat ut, säger Moa Gammel.

– Jag tycker det är skönt att vi har stått fast vid beslutet att inte gå ut med namn på förövarna, det var något vi stod och vägde med i början. Även om det svider att någon som har gjort bort sig får fortsätta jobba, är det ju främst strukturerna i grunden vi vill förändra, säger Alexandra Rapaport.

Ingen har erkänt

När jag frågar om de i samtalen bakom lyckta dörrar har namngivit förövarna till tänkbara arbetsgivare, svarar Alexandra Rapaport:

– Ja, det gör vi absolut. Vi i #tystnadtagning har fått människor lyfta ur produktioner där det inte har funkat. Vi påpekar om skådespelarna har ett track record som inte stämmer överens med om hur vi bör jobba. Vi är inte ute efter att straffa eller brännmärka, men vi vill att de ska göra avbön och säga att de har gjort fel.

Moa Gammel säger:

– Hittills har ingen sagt att de har gjort fel. Då kan vi heller inte ge förlåtelse. Det räcker inte med att skriva en biografi.