Viveca Lärn, 80 år, om sorgen efter sonen: ”Han somnade in väldigt fint”
Succéförfattaren fyller år – och skriver på en sista bok
Publicerad 2024-04-06
Idag fyller Viveca Lärn 80 år – och skriver nu på sin sista bok.
För Aftonbladet berättar succéförfattaren om planerna för framtiden, succén med ”Saltön”, och sorgen efter sin son som blev hjärnskadad efter en operation och dog på mors dag 2015.
– Efter ett år förstod vi att något var galet.
Viveca Lärn är en av våra mest uppskattade författare och har skrivit över 70 böcker och många förknippar henne med populära romansviten om ”Saltön”.
I dag fyller hon 80 år, och har dragit iväg ”söderut” för ett lugnt firande tillsammans med den närmaste familjen.
Siffran i sig är Viveca Lärn inte särskilt sugen att på att prata om.
– Jag har alltid varit ointresserad av åldrar ända sedan jag var barn och kunde lika gärna vara bra kompis med någon som var 72 år som tonåring. Jag förstår inte hur man kan känna begränsningar gällande det, för det har jag aldrig gjort.
Skriver på ny bok
För några år sedan sa Viveca Lärn att hon inte planerade att skriva fler böcker, men hennes fans kan nu glädja sig över att hon faktiskt skriver på en bok som förhoppningsvis släpps hösten 2025.
– Det är en roman som utspelar sig i Lysekil före första världskriget. Men det här blir den sista boken, det har jag bestämt. Nu vill jag vara lite ledig. Jag har sagt det här till mina vänner, men de skrattar bara åt mig och säger att jag säger samma sak varje gång.
I samband med Viveca Lärns 75-årsdag släppte hon biografin ”Sladdisen” som handlar om hennes 16 första år. Hon överraskades över hur känslorna gick under arbetets gång.
– Det var befriande och få göra den för jag har alltid varit rätt så hemlig med min person. Men det var skönt att berätta det jag ville berätta. Jag trodde inte det skulle kännas som bra som det gjorde.
”Är man ett känt ansikte blir man lite allas egendom”
Om du värnar så om din integritet, hur hanterar du kändisskapet?
– Jag går exempelvis aldrig ut och äter middag ensam på en restaurang. Det har hänt att folk plötsligt sätter sig mitt emot mig och ska prata. Är man ett känt ansikte blir man lite allas egendom.
Viveca Lärn fick också lite oväntat sina fiskar varma när hon tog död på populära ”Saltön”-profilen MacFie.
– En del människor blandar ihop dröm och verklighet. Det var en liten tant på en parkeringsplats utanför ett köpcentrum som började puckla på mig rent fysiskt och sa ”här ska du få för vad du har gjort”. Men det var mest rörande. Jag tackade bara och gick.
Succén med ”Saltön”
Gällande ”Saltön” och dess succé är Viveca Lärn både stolt och något förvånad.
– Jag trodde i och för sig att det skulle finnas ett intresse, men att det skulle bli så enormt som det blev… Det kändes väldigt roligt. Först kom böckerna och sedan skrev jag manus med Carin Mannheimer som sedan blev tv-serie. Det var jättehöga tittarsiffror och serien repriserades flera gånger. Förlaget och folk ber mig om en fortsättning, men det kan de glömma.
Sonen dog på mors dag
Privat lever Viveca Lärn ensam och har så gjort i över tio år. Hon har tre barn, men bara två av dem är kvar i livet. Äldste sonen Per Julius föddes för tidigt med tarmarna utanför kroppen och drabbades av en hjärnskada efter en operation i samband med födseln. På mors dag 2015 gick han bort 50 år gammal.
– Under operationen fick hjärnan inget syre och han slutade andas vid två tillfällen. Men på den tiden berättade man inte sådant för föräldrarna. De tyckte man skulle få den fina tid man hade tills man märkte att det inte hände något i utvecklingen. Efter ett år förstod vi att något var galet och då berättade barnläkaren att de hade väntat på att vi skulle upptäcka det. De tyckte det var skonsamt, men jag tycker inte det var lyckat.
– Han bodde hemma tills han var ett och ett halvt år och flyttade sedan till ett hem som var anpassat för barn med sådana svårigheter. Men Per Julius hade det bra där och när han fick anfall eller mådde dåligt satte de på en kassettbandspelare där jag läste mina barnböcker. Då blev han så lugn. När han låg för döden gjorde vi samma sak och han somnade in väldigt fint.
