"Anita har gett namn till min nyfödda son"

Julia Wågenberg

Nära vännen Ann-Louice Dahlgren: Det är oerhört tungt

Kärleksfull, rapp och med en enorm humor.

Så vill nära vännen och frilansjournalisten Ann-Louice Dahlgren att Anita Ekberg ska minnas.

– Hon var ingen ilsken männniska som avskydde Sverige, hon älskade allt med Skåne och sin barndom, säger Ann-Louice Dahlgren.

På söndagsförmiddagen dog skådespelaren Anita Ekberg. Hon blev 83 år och filmvärlden har förlorat en stor ikon. Nu sörjer hennes familj och vänner.

Bland Anita Ekbergs närmsta – om inte den allra närmsta – finns frilansjournalisten och kommunikatören Ann-Louice Dahlgren, 42.

Hon är bedrövad och ledsen.

– Det är en svår dag... Det är oerhört tungt. Vi hade en mycket nära vänskap, säger hon.

Ann-Louice Dahlgren bor och arbetar i Italien, men är i Sverige sedan en tid tillbaka. I måndags föddes nämligen hennes son.

– Anita höll ut till det blev dags. Den lilla pojken skulle bli som hennes barnbarn. Det är så vackert, när något slutar så tar nytt vid.

Barnet ska heta Alfons, men ett av mellannamnen har Anita Ekberg fått bestämma.

– Av någon konstig anledning, Anita visste själv inte varför förutom att det lät vackert, ville hon att han ska få heta "Manolo", säger Ann-Louice Dahlgren.

Smet från nota

Det var Anita Ekbergs rappa framtoning som förde dem samman. 2001 var Ann-Louice Dahlgren, som då jobbade för italiensk tv, i Rom. Hon skulle göra ett reportage om "Fellinis divor".

– Anita skulle såklart vara med. Vi var på ett lyxhotell och hon fick veta att det var en svenska på plats, alltså jag. 'Ta hit henne', sa Anita.

Ann-Louice Dahlgren kunde ge replik på kvickheten.

– Jag gav svar på tal och det tror jag hon tyckte var bra. Vi kunde prata.

Mötet ledde till en lunch, återigen på ett lyxigt hotell.

– Hon beställde champagne och vi åt ostron. Jag hoppades inte hon trodde att jag skulle kunna stå för notan, för det blev dyrt. När vi skulle gå undrade jag hur vi skulle göra. 'Jag kom ju hit, så det får de stå för', sa hon och gick. Det var hennes paroll.

"Mama italia"

Vänskapen utvecklade sig och blev "innerlig", berättar Ann-Louice Dahlgren. Den senaste veckan har de haft tät kontakt.

– Jag är så glad att vi hann prata ordentligt precis dagarna innan. Vi pratade om det stora och fina i att bli mamma. Hon var så glad för min skull. Anita brukade själv kalla sig för min 'mama italia'. Jag hade möjlighet att lära känna en väldigt kärleksfull person. Det är för hennes värme, kvickhet och humor hon ska minnas.

Var fick hon rappheten ifrån, tror du?

– Det har hon nog alltid haft, sedan hon var barn. Hon växte upp med många syskon. Dessutom, att hon var så snygg och uppvaktad av många kavaljerer, påverkade nog.

Många som nu minns skådespelerskan, nämner hennes utseende.

– Hon hade fantastiska ögon och en enorm närvaro. Fortfarande, när vi senaste var ute och åt, kom folk fram och ville fotografera henne, säger Ann-Louice Dahlgren.

Betytt mer utomlands – än i Sverige

Anita Ekberg var sjuk en längre tid. Trots det begränsade det henne inte, berättar Ann-Louice Dahlgren.

Vad tänkte Anita om att dö?

– Jag tror inte hon tänkte så över huvud taget. Hon är en fighter. Hon såg ingen begränsing. Hon planerade för en resa till Sverige för att träffa barnet. Hennes mentala styrka tog henne alltid framåt.

Media över hela världen har på söndagen uppmärksammat Anita Ekbergs bortgång.

– Hon har nog betytt mer utomlands än vad hon fått credd för här hemma. Hon skapade sig ett liv Italien och har nog missuppfattas av svenska journalister. Hon var ingen ilsken människa som hatade Sverige, hon älskade allt med Skåne och sin barndom. Det sista hon pratade om var att hon ville vara nära sin bror, som är begraven i Skåne, säger Ann-Louice Dahlgren.