Kvinnorna stängs ute från filmens finrum
CANNES. Hälften av jordens befolkning är kvinnor. Men bakom filmkameran platsar de inte.
Inte i Sverige. Inte på världens största film-festival. Där märkligt nog inte ens juryn verkar bry sig.
Frågan har avhandlats åtminstone sedan 1970-talet och det verkar som vi får dras med den tills vår jord tas över av utomjordingar: Varför är det så få kvinnor som gör film?
En rapport från Svenska Filminstitutet om 00-talets regidebutanter och jämställdheten är dyster läsning. Man är långt ifrån att nå det uppställda målet att 40 procent av alla filmer ska regisseras av kvinnor. Trots att hälften av de regissörer som utbildas på filmskolorna är kvinnor, får sedan få av dem chansen att verkligen göra film.
Häromdagen, i Aftonbladet, skrev ett antal kvinnor i Women in Film and Television (WIFT) ett ilsket debattinlägg om att Svenska Filminstitutet nu måste gå från ord till handling.
Och här på världens förnämsta filmfestival har det påpekats mer än en gång att det i år bara är en (!) kvinnlig regissör, fransyskan Julie Bertuccelli, som ansetts bra nog att få tävla om Guldpalmen.
En fråga som inte alls tycks engagera årets jury, sju män och två kvinnor.
– Jag känner inte till urvalsprocessen. Själv har jag oftast fått grönt ljust för mina filmer av kvinnliga filmbolagschefer, sa juryns ordförande, regissören Tim Burton, när frågan kom upp på juryns presskonferens i onsdags.
– Det handlar om människor, inte män eller kvinnor, sa italienska skådespelerskan Giovanna Mezzogiorno.
– Jag har vuxit upp med fyra bröder, så jag trivs med män, fnittrade skådespelerskan Kate Beckinsale.
– Jämställdhet är en viktig fråga, men inte speciellt inom filmbranschen, sa regissören Shekhar Kapur.
Känns som att Jane Campion inte blir av med benämningen enda kvinnan som vunnit Guldpalmen (för ”Pianot” 1993) ännu på några år…