Pappan mördades – söker svar hos ökänd förbrytare

Albumaktuelle Douglas Unger berättar om pappans död och kontakten med Clark Olofsson

Han var nio månader när pappan mördades i en kriminell uppgörelse.

Tre decennier senare skriver albumaktuelle Douglas Unger brev till den ökände förbrytaren Clark Olofsson för att få reda på vem hans far verkligen var.

Han fick svar.

Douglas Unger är 14 år när hans mamma ber honom att slå sig ned vid köksbordet.

Hon har något att berätta om hans pappa, som avlidit när han var bara nio månader gammal.

Fram till dess hade Douglas trott att fadern gått bort i en trafikolycka.

– Jag fick väl höra som barn att man kunde bli överkörd av en bil och dö. Då bestämde jag mig för att min pappa blivit överkörd av en bil och dött. Och det lät ju min mamma mig tro till jag blev 14. Då berättade hon hur det låg till.

I november 1979 skulle den ökände brottslingen Lars-Inge Svartenbrandt driva in en skuld tillsammans med en bekant på Kungsgatan i Stockholm. Det slutade med att två personer mördades.

Svartenbrandt erkände sju år senare att han huggit ett av offren med en jaktkniv, men hävdade samtidigt att det var kamraten som avlossat de dödande skotten.

Douglas Ungers pappa, ”Classe” Unger, var ett av offren.

– Jag tror inte att jag reflekterade så mycket över det vid den tiden. Varför jag inte gjorde det vet jag inte. Jag var väl inte mogen att ta i tag i det då, säger han.

Kriminellt förflutet

Det kom att dröja ytterligare femton år innan han bestämmer sig för att ta reda på mer. Från sin mor hade han fått berättat att pappan haft ett kriminellt förflutet och att han varit god vän med Clark Olofsson.

– Jag har en tendens att dra på saker väldigt länge, även när jag skriver musik. Förra plattan släppte jag för snart sju år sedan. Många av låtarna på den nya skivan har jag haft i huvudet i fem år. Det förhållningssättet, att man har det i huvudet och tänker på det, kan räcka för mig väldigt länge.

2009 dog hans faster, den enda kvarlevande släktingen på pappans sida förutom en halvfarbror.

– När min faster gick bort så rensade jag och brorsan ur hennes lägenhet. Då var det mycket tankar som kom.

Douglas hade då på egen hand försökt komma i kontakt med Clark Olofsson. Förhoppningen var att han skulle kunna berätta mer om pappan. Men försöken hade inte lyckats.

Träffade GW i trapphuset

Under städningen av fasterns lägenhet stöter han på kriminologen Leif GW Persson i trapphuset.

– Jag gick fram till honom och berättade vem jag var och vem min far var, som han kände till. Han mejlade mig sedan vart Clark satt. Och skrev: ”Skriv brev för fan – han har tråkigt”.

Hur var det att skriva brevet?

– Det var ett väldigt kort brev jag skrev. Min ambition var att få träffa honom. Men han gjorde klart att det var svårt och att han hade väldigt få besökstillfällen. Men brev gick bra, säger Douglas Unger.

Nöjesbladet träffar Douglas Unger på ett kontor på Söder i Stockholm. Framför honom på bordet ligger två maskinskrivna brev. Det ena daterad september 2010, det andra november 2012. Båda är från Clark Olofsson, eller Daniel Demuynck som han numera heter.

Douglas förklarar att Clark Olofsson i det första brevet var lite tveksam till vad han kunde säga om pappan, av oro för vad Douglas visste, och inte visste, om faderns förflutna.

– Så i nästa brev berättade jag om mig själv, jag skrev ”det här hände med Claes son efter Kungsgatan 1979”, bara för att lägga en nivå så jag kunde få samma nivå tillbaka.

Så att han inte skulle linda in det?

– Precis.

Hur lång tid tog det innan du fick svar?

– Det tog inte lång tid alls, en vecka eller två.

”En god kamrat”

I det sista av de två breven berättar Clark Olofsson om pappans olika förehavanden i den undre världen, som handel med svarta lägenheter och häleri.

Han skriver också om den där kvällen i november 1979 då Classe Unger miste livet i en lägenhet på Kungsgatan. Framför allt beskrivs dock ”Classe” som ”en god kamrat och kumpan, en pålitlig jävel”.

Hur reagerade du?

– Det blir ju lite filmiskt över det hela. Jag har ju varit inne på KB och dragit hem mikrofilmer, det här stod ju på löpet på den tiden. Det har varit nyttigt att ta del av de här löpen. Vad jag har förstått så finns det en gammal kumpan till farsan som fortfarande är vid liv. Jag har till och med varit där och knackat dörr, utan att någon har öppnat. Det var kanske tre månader sedan.

Kommer du att svara Clark?

– Han har ju gett mig en inbjudan att träffa honom när han kommer ut. Han drar väl ned till Belgien, han är ju gift med en belgisk kvinna. 

Vill du träffa honom?

– Kanske ska jag skriva en platta om hur lång tid det tar att ta beslutet... Nej, jag vet inte. Men tanken kommer att väckas den dagen han kommer ut.

Sedan sex år tillbaka arbetar Douglas Unger som musiklärare på en grundskola i Stockholm. Hans första skiva ”Leave me out” släpptes 2006. I veckan släpper han sitt andra album, ”Old News”.

– Titeln kom upp när jag började med det här mer och mer. Skivan handlar inte om det här, men det har givetvis påverkat på sitt sätt.