Jag är mitt inne i en av världens bästa tv-serier
BALITMORE–NEW YORK. Jag är inte alldeles säker på att jag ser Proposition Joe.
Men jag hör i alla fall Tom Waits-versionen av ”Way down in the hole”.
Den låter som den ska i Baltimores slum.
Om någon vände blad redan efter den ingressen – och risken är förstås uppenbar … – finns chansen att den läsaren tror att jag är lite tuff.
För då kan det ha framstått som att jag de facto rör mig i de obönhörliga kvarter där HBO-serien ”The Wire” spelades in.
Men – nä. Ända sedan de rödgrönas egen Toby Ziegler, Gelinas, var där och blev attackerad med tegelstenar mitt på blanka eftermiddagen har jag alltid varit noga med att inte ta fel avfarter när jag kör 95:an genom Baltimore. Jag skulle bli behandlad som Bubbles under näst sista säsongen så fort jag blev upptäckt, det vet jag.
Det råkar dock vara så att tåget mellan Washington och New York går rakt igenom den sällsamma hamnstadens brutalaste slum och där passar det en harig voyeur att sitta och blänga storögt.
Jag har just Tom Waits blues-skrovliga version av ledmotivet, ”Way down in the hole”, i hörlurarna när vi glider in bland de låga, chockartat ruffiga tegellängorna och fantasin skenar iväg.
En kraftig bit som står och bläddrar i ett anteckningsblock i ett hörn kan mycket väl vara Proposition Joe, tv-historiens mest fascinerande karaktär vid sidan av Zeb Macahan, Paulie Walnuts och nämnde Toby Ziegler. Ynglingen som sitter på en trappavsats intill och rycker i ogräset som skjuter upp genom den spruckna betongen påminner lika starkt om Bodie och i den lortiga polisbilen som plötsligt svänger runt hörnet sitter Bunk och McNulty, det är jag hundra på.
Just som jag börjat fundera över var Stringer Bell och Omar kan tänkas hålla hus böjer sig en äldre kvinna fram och undrar om jag kan skruva ner volymen enär hela vagnen tvinga lyssna på oljudet.
Därmed är magin bruten.
Men det var fascinerade att i alla fall för några ögonblick få befinna sig mitt inne i en av de fem bästa serier som gjorts...
Tro inte på de som tycker att ni ska se filmen ”Brooklyn’s finest” bara för att såna som Richard Gere och Don Cheadle medverkar.
Den är så värdelös att jag av ren tristess tuggar ur den finaste fyllning Folkungatandvårdarna utfört i mitt tragikomiska garnityr.
Skandal!
Här är en sista hälsning till Ingrid Thor, som just lagt ner pennan efter närmare 70 storslagna år på Borlänge Tidning.
Hon var min allra första mentor och utan tvekan en av de bästa journalister jag någonsin stött på.
Vila i frid, mästare.