Supertränaren: ”Starkare än någonsin”

Frida Söderlund

”Biggest loser” var hennes livs utmaning.

Men personliga tränaren Sabina Dalfjäll av van att parera både utmaning och motgång.

– Efter en skada dalade jag verkligen i botten. Men jag tog mig upp igen. Jag ville bevisa att jag kunde komma tillbaka starkare, säger hon.

Prövningen kom redan första veckan.

Sabina Dalfjäll , 40, var ny tränare i ”Biggest loser” i Sjuan när deltagaren Ingemar Stenslätt valde att självmant lämna slottet nästan direkt. Trots upprepade försök att få honom att stanna gick det inte.

Programmet var hennes livs utmaning på alla sätt. Men för Sabina, som har en bakgrund som elitdansare, är utmaning också motivation.

– Att han lämnade kom lite som en ”slap”. Jag älskar den typen av jobb där man slängs in i utmaningar, utmaningar som är här och nu, och bara fångar dem. Tar tag i dem och jobbar med dem. Men den situationen var tuff, säger hon.

– Helt ärligt, jag mår lite dåligt över att jag inte har kunnat hjälpa honom. Vi försökte, i all makt och på alla sätt, att få honom till ”kom igen”. Men det räckte inte, det sa bara stopp. Det är något som jag än i dag kan känna att ”fan, att jag inte bara kunde hjälpa honom”. Men man kan inte hjälpa alla, så är det bara.

”Starkare än någonsin”

Kan du också känna prestationsångest?

– Jag är människa, så det är klart att jag också kan bli deppig. Jag har ett knä som inte är toppen och det får jag leva med och ständigt jobba runt det. Det är klart att jag kan bli nere om mitt knä inte vill ena dagen, men jag tillåter inte mig själv att dala så djupt. När min skada hände dalade jag verkligen i botten. Men jag tog mig upp ganska snabbt igen. Jag ville bevisa att jag kunde komma tillbaka starkare.

Höger korsband gick av och vägen tillbaka kickade också igång ett djupare intresse för kroppen.

– Nu känner jag mig starkare än någonsin. I bättre form än någonsin. Fastän jag är 40 år liksom. 40?! Kan du tänka dig...

Hon skrattar.

Hur gör du för att hålla dig motiverad?

– Min motivation är att leva längre och få vara frisk och stark, det är en kick i sig. Men när det kommer till träningen så handlar det framför allt om att hänga med mina vänner. Jag vill ju träffa dem och de ger mig energi. Jag tror verkligen på samhörighetsfeeling, säger hon.

– Därför tror jag verkligen på att hitta någon att träna med. Att det är motiverande för alla. Då byggs också självförtroendet upp successivt och sedan kommer man känna ”nu klarar jag mig på egen hand”. Att inspireras av andra är en bra start.