Hoppas Oscar banar väg för personliga Bigelow
Oscars-galans stora vinnare blev 58-åriga Kathryn Bigelow.
Så typiskt att den första kvinnan som vann en regi-Oscar ju faktiskt gör grabbigare filmer än de flesta manliga regissörer.
Söndagsnattens Oscars-gala är egentligen inte mycket att orda om. Kul förstås att svenska ljuddesignern Paul Ottosson vann två statyetter med bara några minuters mellanrum. Synd att Patrik Eklunds fina kortfilm blev utan pris. Annars: få överraskningar, inga priser till min favorit ”Up in the air” och Alec Baldwin/ Steve Martin var funktionella, inte mycket mer, som värdar.
Och så vann då, till sist, en kvinna regipriset.
En kvinna som slagit sig fram i männens värld genom att göra riktiga machofilmer.
”The hurt locker”, som släpps på dvd om några veckor, är en kraftfull skildring av Irak-kriget ur några amerikanska soldaters synvinkel, deras uppgift är att desarmera bomber.
Här, som i de flesta av sina filmer, visar Bigelow en unik förmåga att skapa en väldig nerv i bilderna. Närbilder, ljudeffekterna, den ibland hysteriska klippningen, skapar sådan energi att man nästan är smått utmattad efteråt.
Det gäller inte minst hennes allra bästa film ”Strange days”.
Med den filmen besökte hon Göteborgs filmfestival 1996 och då hamnade jag bredvid henne under en middag.
Det blev minnesvärda samtal om allt från vampyrer och mc-gäng till poliser och knarklangare. Hon förklarade att hon inte var särskilt intresserad av att göra så kallade ”chick flicks”, utan hellre rotade i manliga aggressiva subkulturer.
Det har hon gjort på ett personligt sätt. Ett SÅ personligt sätt, att hennes filmer snarare fått kultstatus än nått den riktigt breda publiken.
Det, snarare än hennes kön, har gjort att hon ibland haft svårt att slå sig fram och få igenom sina projekt i det mansdominerade Hollywood.
Hoppas Oscars-statyetten kan ändra på det.