Two hearts
E Street Band fortsätter att öppna med oväntade låtar. Den korta popknallen lyfter när Bruce och Little Steven sjunger en snutt av Marvin Gaye-duetten ”It takes two” mot slutet.
Radio nowhere
Tja, den är väl obligatorisk. Varken mer eller mindre.
Out in the street
Det är inte sista gången som Bruce kliver fram och gospelhetsar publiken.
The promised land
Våldsamt passionerad version.
Spirit in the night
Konsertens mästerliga höjdpunkt. Bruce tar i så att han ser helt groggy ut efteråt.
Blinded by the light
Spelas på publikens begäran. Och den känns också lite otajt.
Something in the night
Bara att han spelar den förtvivlat starka ”Darkness”-balladen räcker för mig.
Trapped
En minst sagt omtumlande svärta.
Gypsy biker
Onödig och seg, trots inspirerade gitarrdueller mellan Bruce och Steve.
Working on the highway
En akustisk country-lekstuga, som vanligt.
Hungry heart
Börjar som en akustisk lägereldsvisa. Sen exploderar E Street Band i en sedvanligt briljant Phil Spector-gospel.
Because the night
Nils Lofgrens solo är nästan däruppe med kvällens version av ”Spirit in the night”.
She’s the one
Bo Diddley ler i sin himmel.
Livin’ in the future
Försnacket om USA:s politiska hälsa är oinspirerat och andfått. Och låten tänder aldrig riktigt till.
Mary’s place
Tja, med en engagerad publik hade numret förmodligen blivit helt enormt.
I’m on fire
Den riktiga glöden fattas även här.
Downbound train
En av Springsteens allra sorgligaste låtar. Här i en tappning som för tankarna till Neil Young elektriska inspelningar med Crazy Horse.
For you
När Springsteen märker att pianoballaden inte går hem verkar han tappa lusten. Han försöker därför hamra sig igenom den så fort som möjligt.
The rising
Med en riktigt engagerad publik hade den blivit, just det, helt enorm.
Last to die
Vanligtvis ett strålande gitarrlarm. Men här blir det ett fyrkantigt sendrag.
Long walk home
Det lossnar först mot slutet när Steve och Bruce åter igen börjar bygga upp en gospelkyrka på scen. Sten för sten.
Badlands
Alltid lika enastående. Kväll efter kväll efter kväll ...
EXTRANUMMER:
Jungleland
Har varit mer laddad förr. Men det är glädjande att rocksymfonin börjar få en permanent plats i låtlistan.
Seven nights to rock
Boogie. Rockabilly. Eller rättare sagt – konsertens stora bugglåt som ...
Born to run
... brakar rakt in i en låt som aldrig behöver en närmare och mer detaljerad presentation än ett versalt WOW.
Ramrod
E Street Band trampar ner gaspedalen och satsar i några minuter på tung och dieseldoftande brylkrämsrock.
Bobby Jean
Extranumren tar aldrig slut. Avskedsbrevet ”Bobby Jean” känns dessutom väldigt passande. Hela turnén verkar ju vara ett långt och dånande farväl.
Dancing in the dark
Klockan börjar närma sig tolv på natten. Men Springsteen uppträder som om han precis stigit upp ur sängen.
American land
Och efter tre timmar sätter bandet punkt genom ett irländskt och hårt svängande pubvrål.
