Det mesta i ”Så mycket bättre” lär glömmas bort väldigt snart
Markus Larsson om trevlig tv, trevlig underhållning och trevliga artister
Och till sist – duetterna.
Vissa kanske kallar det för ett tv-program.
I själva verket är det den största transportsträckan inom svensk mainstream.
För ett tag sedan fastnade jag med blicken på min mikrovågsugn hemma i köket.
Hade antagligen jobbat för mycket och sovit för lite.
Men känslan när jag kvicknade till påminde otäckt mycket om att sitta och titta på duettprogrammet i "Så mycket bättre".
Det är, som vanligt, lika spännande som att stirra på just en tom och tyst mikrovågsugn.
Vem minns egentligen duettspecialerna efteråt? Vad är syftet?
För tittarna blåser de svaren fortfarande i vinden.
Men det är säkert roligt för deltagarna att kunna släppa garden. De behöver inte vara nervösa för sina låtar eftersom musiken inte ges ut.
Atmosfären blir genast mer avslappnad och ledig.
Vilket resulterar i flera saker.
Snapsvisorna får en hel del gungeligung. Skämten blir mer ekivoka. Miriam Bryant svär så att Kapten Haddock tappar skägget. Och alla verkade vara mer eller mindre på lyset.
Det var blanka ögon, glada skratt och trötta ögonlock. Ett tag såg det ut som om Niklas Strömstedt skulle somna.
Att just alkohol får människor att lätta på kragen och ta bort bältet från munlädret är en kär och gammal svensk tradition. I det fallet stiger säkert igenkänningsfaktorn i stugorna.
Vad gäller musiken – tja. Också där var det som en hemmafest. Det mesta framfördes "unplugged" med akustiska gitarrer.
Den stora skillnaden från säsongens andra program var att Ison & Fille gjorde ett starkare intryck. De fick till exempel Jenny Berggren att växa lite. Men framför allt är duon bättre på att tolka sig själva än andra.
Och nu kom även "Longing for lullabies", som saknades i avsnittet om Andreas Kleerup. Alltid något. Att sedan Lisa Nilssons sång var identisk med Titiyos på originalinspelningen må väl vara.
Denna gång var dock Niklas Strömstedt en liten kung, först tillsammans med Miriam Bryant i "Weak heart" och sedan med Kleerup i en påstruket glad "Oslagbara"
Så gick ännu en lagomsäsong i mål. Förutom Strömstedts SD-kupp och Miriam Bryant kommer väl det mesta att glömmas bort så fort Melodifestivalen börjar.
Jo, det är ett litet da capo kvar: återträffen.
I trailern stod Miriam Bryant och Niklas Strömstedt över en fågelgrav.
Kan det vara pippin från "Sista morgonen"? Wow. Spänn fast mig innan jag trillar av stolen.