Flinck är livlig – som en landmina
Publicerad 2012-02-03
Nöjesbladets schlagerkrönikör Markus Larsson om Melodifestivalens osäkra kort
VÄXJÖ. Men ...?
Vad gör Thorsten?
Mitt i numret ”Jag reser mig igen” sprätter Thorsten Flinck till.
Han jazzar ut till höger, pumpar med armbågarna, vänder på klacken i en halv piruett, sträcker upp ena handen i luften och ropar:
– Livet är ett DRAMA!
Är utflykten planerad eller improviserad? Svårt att veta. Thorsten Flinck bara exploderar. Han agerar ut så mycket att han nästan spelar bort sig själv. Vartenda rullande ”r” flyger genom luften som luftvärnseld.
Det tar ett tag innan Flinck hittar igen takten, tonarten, kamerorna och texten.
Efteråt konstaterar studiomannen Henric von Zweigbergk att Flincks nummer är som Danny Saucedos ”In the club”, fast tvärtom.
Jo då. Det är ”tvärtom” på så många plan.
Det mesta i Melodifestivalen är minutiöst planerat. Varenda detalj finputsas med pincett och millimetermått. Få artister lämnar något åt slumpen.
Ur den synvinkeln är Thorsten Flinck en landmina i en back mineralvatten.
Han är så försenad att han bara hinner göra två repetitioner när de andra gör fyra. Han är omständlig och oberäknelig och nervös. Just därför har hans nummer också mer nerv och liv.
När Thorstens ögon får en ännu djupare nyans av svart blir utlevelsen så hotfull att journalisterna måste luta sig tillbaka i stolarna tills ryggstöden knakar.
Och precis när vi har pustat ut gör Thorsten tagning nummer två. Han sprätter till, jazzar ut till höger, pumpar med armbågarna, vänder på klacken i en halv piruett och ... jag tar skydd.
Det kommer dröja innan vi får se något liknande i den här tävlingen.
På den andra sidan av skalan gör Loreen ett mer, ja, välregisserat nummer. Men hon gör det inte heller lätt för sig. Låten ”Euphoria” är en given finalkandidat. Men visuellt är det ett mystiskt performance med mycket hår i ansiktet.
Hos mig rätar inte de första repetitionerna ut några frågetecken om vilka som går vidare till final eller Andra chansen.
Nyckelharpa och fiol? (Abalone Dots) Klämmig och råtrist ”Friskis och Svettis”-disco från förr? (Afro-Dite?) Ilsken strupsång? (Dead By April) The Moniker? (The Moniker)
Eller varför inte – en Banan i keps? (Sean)