”Jag betedde mig som ett riktigt svin”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-05
Moneybrother om skivor, svek och tomatsoppa
Moneybrother behövde byta spår och få ett rent ark.
På vägen tvingades han ta sitt värsta beslut någonsin – att göra sig av med kompisarna i bandet.
– Jag betedde mig som ett svin som sa åt dem att gå. Den skulden får jag ha till dem resten av livet, säger Anders Wendin.
Nöjesbladets reporter Joacim Persson får som en av de första utomstående testa vårens mest omtalade livsmedelskupp.
Men vi börjar i livsmedelsbranschen.
Föreställ dig att en av Sveriges kreddigaste artister plötsligt bestämmer sig för att lansera en egen maträtt på burk.
Föreställ dig att den artisten är Moneybrother och att maträtten är en tomatsoppa.
Ponera sedan att den hyllade rockstjärnan står i ett storkök, mitt i natten, och kokar ihop hela härligheten på egen hand.
Precis. Det är redan verklighet.
– Ja, i går natt hyrde vi ett jävla kök i förorten och stod och lagade tomatsoppa. Jag har stått och skruvat 500 lock själv och limmat etiketter på burkarna. Så kommer vi inte göra sen men det är till första omgången som vi ska ta med på turnén, säger Anders Wendin.
Släpps i samband med plattan
Nyheten om att han och vännen Maximilian Lundin släpper en egen soppa samtidigt med Moneybrothers femte album ”Real control” har undgått få i Musiksverige.
Och ganska få i matvärlden också för den delen.
För en månad sedan hade Google-sökningen Moneybrother + tomatsoppa varit lönlös. Nu slutar jag räkna efter tio fullproppade sidor med träffar om det udda tilltaget.
Anders Wendin är den förste att erkänna soppan som en lyckad bricka i pr-spelet.
– Det är 50 procent konstprojekt och 50 procent marknadsföring. Man kan marknadsföra sig genom sitt privatliv, ha kända brudar eller bara vara full jävligt ofta. Det här känns som ett roligare sätt. Om Lasse Berghagen släpper nån brödkorg är det inte så förvånande men många tycker nog att det här är jävligt konstigt. Men nu vet alla om att det kommer en ny skiva, tack vare den här tomatsoppan, säger han.
Att hänga upp skivan på en maträtt är inte den enda förändringen i Moneybrothers värld.
Visst, vi sitter på samma fik i Hornstull där Anders gjort alla intervjuer sedan debuten. Men inför ”Real control” behövde sångaren komma ur bandets uppkörda hjulspår och hitta tillbaka till lekfullheten som fanns på debuten.
”Uppfriskande”
En del av lösningen blev att plocka in gitarristerna Johan Brändström från Randy och Vigilante Carlstroem från Hives.
– Det var jävligt skönt att ta med det gänget på plattan. De gjorde mycket på skivan attitydmässigt. Även om de spelar soulballader så gör de det jävligt hårt. Det är uppfriskande. Det här känns mer som en soloskiva igen.
Men nytändningen har kostat. För att ta sig vidare tvingades Anders att sparka två av sina närmaste vänner och trotjänare. Både gitarristen Patrick Andersson och saxofonisten Gustav Bendt, som spelat på alla Moneybrothers tidigare plattor, fick sluta i bandet inför förra sommaren.
– De var för grymma och visste för mycket om Moneybrother. De behövde gå för att jag skulle kunna omdefiniera vad det handlar om. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Spelar man med samma snubbar så tror de att de vet exakt vad jag vill. Men sånt kan ändras på en dag. Som artist eller kanske mest konstnär måste man tillåta sig själv att förändras. Jag slutade ju med Monster för att kunna göra min egen vision.
Var det ett tufft avsked?
– Uh, det var det värsta och jobbigaste jag har gjort i min karriär hittills. Jag tror inte att någon av dem var riktigt beredd på det. Jag hade till och med skrivit ned på papper allt jag skulle säga så att de skulle förstå. Men det gick ju inte ändå.
Hur reagerade de?
– Jag har haft muntrare stunder med dem än det mötet. De var coola och förstod, men de har gett allt till ett band i fem, sex år, haft det som högsta prioritet, bråkat med sina flickvänner, tagit ledigt från jobb och kanske inte ens kunnat ta andra jobb. Helt plötsligt får de höra att nu är ni inte med längre. Hur man än vrider och vänder på det så betedde jag mig som ett svin som sa åt dem att gå. Den skulden får man ha till dem resten av livet, säger Anders medan tårarna blänker i ögonen.
– Det riktigt sorgliga var sista spelningen i Österrike, då grinade jag på scen. Vi har gjort 700 spelningar tillsammans. När vi gick av sa Patrick ”tack så mycket för the golden years”. Det var då jag förstod vad vi har gått igenom.
”Svår balans”
Med ”To die alone” kunde fansen blicka rakt in i ett svårt sargat hjärta. Är du mer tillfreds med kärlekslivet i dag?
– Jo, jag är väl det ... Men att lansera en tomatsoppa, samtidigt som du spelar in en skiva och dessutom planerar turnerandet är inte ett plus i kanten i ett förhållande. Det är så jävla svårt att balansera den totala egocentriska prylen i en konstnärsroll med att vara en bra pojkvän eller en bra kamrat. Den balansbrottningen är ganska tuff för mig och hur jag har det privat. Man har dåligt samvete för att man beter sig som en jävla röv.
Men ni får det att hålla ihop?
Anders tystnar någon sekund.
– Du vet, vi kämpar för det varje dag.
Inte sugen på barn
Samtidigt närmar du dig 35. Du är inte sugen på att bli farsa?
– Nej gud, jag är fan inte sugen på det och det börjar nästan bli jobbigt. Nu har nästan häften av polarna barn. Och ska jag bli farsa vill jag finnas där för min son eller dotter, inte för att jag ska ha någon att leka med då och då och sen försvinna iväg på en massa resor.
Nu väntar just resande för Moneybrother. Först en klubbturné här hemma i Sverige och senare i vår ska han till Tyskland.
Däremellan ska Anders på sin första USA-turné. Sångaren ska göra tio spelningar tillsammans med Franz Nicolay från amerikanska The Hold Steady, som plockat upp Moneybrother via Myspace.
– Jag har varit så jävla avundsjuk på alla sopor som får åka till Japan och USA och spela hela tiden. Man kan inte kalla sig musiker innan man har gjort en riktig USA-turné. Det blir bara gig i Kalifornien och Seattle så det blir så otroligt skönt. En perfekt början på USA.
Moneybrother om ....
... idén att lansera en tomatsoppa:
”Jag blir kontaktad då och då av modeföretag som vill göra glasögon, brallor eller vad det är. Jag tycker det känns så tråkigt att Moneybrother-brallan ska komma gående förbi. Så var jag och Max, min kollega i tomatsoppebranschen, ute på Väddö för två år sedan. Han jobbar med ekologisk mat och jag fick hänga med till de gårdarna han jobbar med. Det var så jävla grymt att plocka tomater, hälsa på glada grisar och snacka med bönder. Jag har funderat om Kents, José González eller Frida Hyvönens tomatsoppa. Jag kan inte sätta fingret på det men jag tycker att det känns mer självklart att jag gör det. Alla vet att jag tar musiken på blodigt allvar, men inte mig själv i 180.”
... att sjunga på svenska igen:
”Det kommer jag med 100 procents säkerhet göra en dag. Men jag måste hålla på ett tag till på engelska, det finns så mycket kul att göra utanför Sverige. Men jag märker direkt när jag sjunger en låt på svenska – det är då det händer. Det går en våg genom publiken. Jag vet att folk går att väntar på det, jag är inte dum i huvudet. När jag är extremt körd i botten är det nog dags att spela ut det kortet. Jag säger nej till lekprogram och sånt men jag tror ärligt talat att jag skulle kunna skämta runt och vara en ganska bra gäst i ’Så ska det låta’. Jag tror att jag kan göra musikaler eller vad fan som helst, men jag sparar det.”
Så god är Moneybrothers tomatsoppa
Nöjesbladets reporter Joacim Persson får som en av de första utomstående testa vårens mest omtalade livsmedelskupp.
När Moneybrother satsar i en annan bransch gör han det med precis samma stomme som inom musiken. Med kvalité. Moneybrother & Max’s locally produced tomato soup är tveklöst en rejäl tomatbrygd. Extremt matig och grov – eller chunky som sångaren själv skulle säga. Det, tillsammans med den tydliga morotskaraktären, är soppans vinnaregenskaper.
För en lika omskakande upplevelse som Moneybrothers mest hjärtskärande sånger skulle det dock behövas en lite större kryddoffensiv. Vågar man hoppas på en fullständigt knäckande ”spicy edition” inför festivalsommaren?